Hej!

Cornelia Wahlgren
Jag heter Cornelia och är medlem i revolutionär kommunistisk ungdom.

Idag är den kapitalistiska tanken starkare än någonsin, och med den kommer individualismen.

Strävan efter ekonomiskvinst är gigantisk och kommer alltid innan frågan om behov. Vi i RKU tycker att behoven alltid måste komma före vinst. Att vi människor, att vår miljö kommer före kapitalisternas pengar.

Idag genomgår Sverige den värsta krisen sedan 1930-talet, trots det använder inte kommunerna utav den buffert de har, som ska användas till just ekonomisk kris. Den måste sparas, och i och med det kommer besparingarna inom vård skola och omsorg. Jag jobbar liksom många andra unga tjejer inom vården som timvikarie, en mycket osäker anställningsform. Nu med besparingarna så tar man inte in personal när någon är sjuk utan låter mindre personal göra fler personers jobb. Detta drabbar inte bara den ordinarie peronal som jobbar utan även vi som då inte får jobba. Det är mycket enkelt att varsla oss, för det syns aldrig på några löpsedlar. Och som ni säkert vet är ungdomsarbetslösheten mycket (rekord) hög nu.

Men enligt högern beror inte vår arbetslöshet på att det faktisk inte finns några jobb, eller att man drar in på personal överallt. Nej det beror på att vi unga ställer allt för höga krav när vi söker jobb. Det är inte bara det att vi vill ha en lön som vi kan leva på utan även det att vi vill ha anställningstrygghet. Det är alldeles för höga krav säger högern, och tycker att vi i början ska arbeta gratis ett tag, för att eventuellt få ett jobb eller i alla fall goda referenser.

Och ska vi inte göra det så har centerpartiet ännu en gång nyligen i media påtalat hur bra det skulle vara om man sänkte ungdommars löner. Frågan är hur centerpartiet tycker att vi unga ska betala vår mat och vår hyra.

I skolan så finns det idag alldeles för lite resurser, det finns för få lärare, skolböckerna används till de går sönder och är ofta inaktuella. Klasserna blir alldeles för stora, det kan vara mycket svårt som elev att göra sig hörd. När man drar in på skolan så drabbar det särskilt de elever som inte av olika anledningar kan få så mycket hjälp hemifrån. Skolan måste vara lika för alla och framförallt måste skolan vara bra. Och skolan kan bara bli bara om man satsar på den. Därför måste även alla friskolor bort, att göra ekonomisk vinst på skolan kräver att man darr in på kostnader det kan vara allt från elever som behöver extra stöd till, lärare, läromedel och på skolbibliotek och skolmat. Den skolan kan aldrig bli bra eller likvärdig en bra offentlig skola.

Någonting annat som drabbar oss unga är bisten på bra och billiga bostäder. Idag är det i princip omöjligt för många att få ett lägenhetskontrakt. Och många unga tvingas att bo kvar hemma hos föräldrar eller flytta till lägenheter som svart hyrs ut i andra hand. Medan det byggs en hel del dyra lyxigare bostadsrätter.

I RKU säger vi, bygg bort bostadsbristen, det skapar både jobb och lägenheter till oss unga. Alla måste ha rätt att flytta från sina päron.

Den individualism som växt sig starkare, med mottot ensam är stark, sätter ännu högre krav på oss unga. Man ska lyckas med allt och det sägs att den enda som står i vägen för din lycka, det är du själv. Och att lyckas betyder som med allt annat tjäna pengar.

Vi pumpas med information om olika bloggtjejer, som sägs ha lyckats med allt. De har skönhet, pengar och berömmelse. De unga kvinnor som är kända bloggare, säger inte mycket vettigt i sina bloggar det är tips på olika skönhetsprodukter, visningar av olika outfits, och bilder på maten man intar på olika lyxigare restauranger. Men de är kända för just det och inte för vad de har innanför pannbenet. Vi tjejer har det jävligt tufft. Vi lever i ett patriarkat, ett samhälle där männen är norm. Här ser vi dagligen reklam med bilder av hur vi ska se ut Hur vårt hår ska bli überfluffigt. Hur vi ska bete oss. Samtidigt som det visas en serie på tv om kvinnor som är hemmafruar. Det är ett mycket ohälsosamt ideal. Som kvinna idag har du redan enbart lite drygt 80% av en mans lön, vilket senare i livet ger en lägre pension. Har du då ingen som helst inkomst kommer din pension i stort sett vara luft. Att vara beroende en annan person ekonomiskt är fängslande. Man står hela tiden i skuld.

Istället för dessa kvinnoförnedrande normer så kräver vi lika lön och att vi blir tagna för vår tänkande och vem vi är och inte hur vi ser ut. Vi är subjekt inte objekt.

I RKU så kämpar vi som ett socialistisk samhälle. Ett samhälle där människors behov alltid kommer före kapitalistens vinst. Ett samhälle där alla har samma förutsättningar, där ingen människa kan göra profit på en annan människas arbete. Och för att nå dit så måste vi kämpa, tillsammans är vi starka. Därför är det viktigt att organisera sig och att tillsammans föra kampen för det socialistiska samhället.

Tack!