1 majtal
- Var finns vår makt som folk? Den frågan ställde sig
revolutionären Che Guevaras dotter Aleida Guevara under sitt besök
i Sverige i våras.
Samma fråga skulle vi ungdomar kunna ställa oss.
Vi som har allt att vinna på en förändring av samhället.
Var finns vår makt att förändra ett samhälle som
ger oss arbetslöshet och hopplöshet?
Inte ens en grundläggande trygghet är vi garanterade idag.
Tryggheten i ett fast jobb, en egen bostad och framtidstro är saker
som ungdomar idag förvägras.
I takt med att samhället inte kan ge ungdomar dessa självklarheter
ökar också den psykiska ohälsan.
Idag är hela 8,5 procent av ungdomarna mellan 16 och 24 år
arbetslösa eller i åtgärdsprogram.
Särskilt hårt drabbas arbetarungdomar som inte kan utnyttja
egna kontakter eller som inte har företagarföräldrar som
de kan få jobb hos.
Tiotusentals ungdomar går alltså utan arbete.
Om vi räknar in de som studerar men hellre skulle arbeta eller de
som är deltidsarbetslösa blir de ännu fler.
Sedan 1990 har 200 000 fasta jobb för denna grupp försvunnit
i nedskärningssverige. Istället har de tidsbegränsade anställningarna
blivit mer regel än undantag, och det är fler tjejer än
killar som drabbas av detta.
Här i Gislaved är ungdomsarbetslösheten cirka fem procent,
en klar ökning från när Continental fortfarande fanns
kvar.
Det är i spåren av detta den psykiska ohälsan växer,
för hur bra mår egentligen en 19-årig tjej som precis
gått ut gymnasiet och inte kan få något jobb?
Men ungdomars arbete behövs.
Varför skulle de annars hänvisas till exempelvis kommunal ungdomspraktik
för 11.40 i timmen?
Då finns det tydligen jobb.
Vi vet att vård, skola och många fler verksamheter behöver
fler händer.
Men just nu vill ingen betala för det, även om samhället
faktiskt har råd.
Centerpartiets lösning är att ge företagen rätt att
när de helst önskar kunna sparka ungdomar under 26 år.
Borgarna menar att försämrandet av arbetsrätten skulle
öka ungdomars chans att få jobb.
På samma planhalva spelar Muf, som efterlyser vad de kallar avtalsfrihet.
Att ungdomar under 30 ska arbeta utan några avtal, och lämna
ut sig till lägstbjudande bäst de kan.
RKU tror inte att det är vägen framåt, utan bara ytterligare
ett sätt att pressa tillbaka arbetarklassen (och ungdomarna) och
ge företagen alltmer makt.
Inte heller de franska ungdomarna köper detta.
Det liknande förslag som lades av den franska regeringen i våras
fick dras tillbaka efter de massiva protester och strejker som skakade
landet och fick trafiken att stanna i Paris och universiteten att stänga.
Ungdomar, föräldrar, pensionärer och partier på vänsterkanten
vägrade att godta att ungdomar skulle diskrimineras på arbetsmarknaden.
I Frankrike bevisade man att det går att vända utvecklingen.
Det kan vi också göra.
Det är vansinne att tiotusentals ungdomar går arbetslösa,
och att samhället utestänger en hel generation från ett
värdigt liv med ett riktigt jobb.
RKU kräver fasta anställningar istället för praktikplatser
åt ungdomarna, och att ungdomar ska slippa att behandlas som en
andra klassens medborgare.
Ett steg på vägen är att dela på jobben.
Att införa 6 timmars arbetsdag och att sänka pensionsåldern
till 60 år.
På så sätt kan ungdomar få chansen att komma in
på arbetsmarknaden och den äldre generationen slipper slita
ut sig helt.
Dessutom måste ungdomars förutsättningar att söka
jobb jämnas ut.
Idag är körkort ett måste i många yrken. Därför
vill vi att körkortsutbildningen ska vara gratis och ingå i
gymnasieundervisningen för alla ungdomar. Något som Kommunistiska
Partiet här i Gislaved motionerat om i kommunfullmäktige.
Men samhället är orättvist på flera plan.
Vi vet att kvinnor inte har samma rättigheter och förutsättningar
som män, även om vi matas med påståendet att Sverige
är världens mest jämställda land.
Om det vore så, varför har då kvinnor fortfarande lägre
lön än män?
Varför är tjejer rädda när de ska gå själva
hem om natten?
Varför kallas tjejer för hora?
Och varför döms så sällan våldtäktsmän?
Kvinnoförtrycket medför att killar tar större plats i klassrum
och på arbetsplatser än tjejer, att tjejer mår dåligt
av ouppnåeliga skönhetsideal och att kvinnor och flickor exploateras
i sexhandel och pornografi.
Kvinnoförtrycket passiviserar också tjejer så att det
blir svårare att säga ifrån och göra motstånd
samtidigt som rättssystemet och samhället ofta tar männens
parti.
Därför kräver RKU
* Lika lön för likvärdigt arbete
* Att pornografin stoppas
* Och att de strukturer som förhindrar tjejer att ta samma plats
som killar bekämpas.
Åter till den fråga jag ställde i min inledning. Var
finns vår makt att förändra detta?
För ibland verkar det ju så svårt. Vad kan jag göra
åt det här?
Som kommunister tror vi på den kollektiva kampen. Att vi tillsammans
kan förändra samhället och bygga något bättre.
Precis som de franska ungdomarna kan säga ifrån så kan
vi här i Sverige göra det.
Så kom med i kampen, gå med i RKU.
|