Vem tjänar på de visstidsanställdas otrygghet?

Hotelldirektör Kåre Johansson hade i Värnamo Nyheter en kraftfull plädering för att behålla och bygga ut möjligheterna till att visstidsanställa. I en något gäll ton skulle denna exploateringsmöjlighets borttagande leda till ”färre jobb, mindre skatteintäkter och nedlagda företag”. Hans och företagens frihet får naturligtvis gärna medföra ytterligare tusentals andra anställdas ofrihet. Men kampen för trygga anställningar är en kamp som måste föras politiskt och fackligt och ges första rang. Otrygghet och visstidsanställningar bland anställda måste bekämpas. Sverige har fått ett av västvärldens mest urlakade trygghetssystem inom arbetslivets område. Företagare pratar om ”flexibilitet och anställningsbarhet” och menar att allt fler skall framleva sina liv med mobilen ständigt påslagen, redo att sälja sin arbetskraft till den arbetsköpare som behagar ringa. Det handlar om en femtedel av arbetarna i Sverige som tvingas leva under den visstidsanställdas osäkerhet och ofrihet. Hur skall dessa människor kunna känna trygghet och planera sina liv? Inom hotell, restaurang, handel och fastighet är situationen ännu värre, med siffror på över 40 procent för vissa grupper. Värst är situationen för arbetare under 24 år där varannan lever i denna osäkerhet. Otryggheten är arbetarklassens största gissel i Sverige 2015! För att rasera tryggheten har borgarallisansen nästan halverat andelen som har rätt till a-kassa, samtidigt som antalet arbetslösa fördubblats under samma tid. Av Sveriges arbetslösa är det nästan 40 procent som varken får a-kassa eller aktivitetsstöd, en fyrdubbling sedan 2006. Samtidigt är det lika illa för de sjukskrivna där antalet utförsäkrade som tvingas leva på socialbidrag fyrdubblats sedan borgarregerings ändring av reglerna 2008. Överklassen kan glädjas åt att ha skapat ett Sverige där en kvarts miljon tvingas gå till socialkontoren för att få vardagen att gå ihop. Borgarekonomernas efterstävade ”jämviktsarbetslöshet” är numera en massarbetslöshet som lett till att 400 000 människor förvägras arbete. Medicinen mot detta är inte ännu mer otrygghet, direktör Johansson. Medicinen mot detta sjuka samhälle heter solidaritet och mycket högre beskattning av den i dag skattebefriade överklassen!

Curt Vang, fullmäktigeledamot för Kommunistiska Partiet

Skriv i gästboken vad du tycker, eller kommentera artikeln här: