Väck med privata vinster i vård och omsorg i Gislaveds kommun!

På kommunfullmäktige behandlades Kommunistiska partiets motion om vår syn på vikten av kollektivavtal m m. Efter en mycket lång debatt, ajournering och delvis uppbackning från den socialdemokratiska gruppen, så föll vår motion. Här är Curt Vangs anförande som även utgör Kommunistiska partiets skriftliga reservation mot beslutet:

”Motionen handlar om att Kommunistiska partiet tyvärr konstaterar att vi fått LOV i Gislaveds kommun, d v s ett privatiseringsbeslut där privata företag nu skall få lov att ta över hemtjänsten. Vi var emot denna utveckling. Vi ville ha en kommunal, väl fungerande hemtjänst med ambitionen att ge de anställda en god lön och rätt till heltid samt en känsla av att hinna med vårdtagarna. Nu kan vi se att grannkommunens hemtjänst råkat ut för att det skandalomsusade vårdföretaget Carema vill ta över. Vi motsätter oss denna privatiseringshysteri som finns i landet, men vi står inför det faktum att majoriteten i den här fullmäktigeförsamlingen beslutat att sälja ut den kommunala hemtjänsten. Det är i detta läge vi tycker det är dags att ställa följande krav på upphandlingen för att säkerställa att kommunala pengar inte ”skummas av” och hamnar i privata fickor på orättmätiga grunder. Vi vill därför att det i upphandlingsreglerna skall skrivas in att:

• en redovisning skall göras av hur företagets vinst används

• en redovisning av att kollektivavtal följs samt att det finns meddelarfrihet och försäkringsskydd för de anställda

• att företagets bakgrund skall värderas inför eventuellt uppdrag

Vi vill att vår motion skall bifallas. Men, bland mycket annat. hävdar man i svaret på motionen, att det inte går att ställa krav på att företag skall betala lön enligt kollektivavtal. Detta känns anmärkningsvärt när man i TCO:s och SSR:s tidskrifter kan läsa följande: ”Genom projektet Vita jobb ska Malmö stad ställa sociala krav i samband med upphandlingar. Det innebär bland annat att företag som anlitas av kommunen ska tillämpa kollektivavtal och inte använda svart arbetskraft. Företagen ska också ta emot långtidsarbetslösa och lova att inte föra ut pengar till skatteparadis. De styrande socialdemokraterna ser många fördelar med modellen…”

Frågan blir naturligtvis självklar: Varför kan man i Malmö besluta om att kollektivavtal skall gälla vid upphandlingar medan det är helt omöjligt i Gislaved? Nyligen kunde vi läsa om hur Ängelholm ”rear ut vikarier för 100 kronor. Ängelholm kan de närmaste åren få vikarierande förskollärare för 100 kr i timmen.” Det var ett bemanningsföretag som på detta iögonfallande sätt eftersträvade lönedumpning. Maximal vinst, lurendrejeri och lönedumpning är tre signum för privatiseringsivrarna.

För ett tag sedan kunde man i Dagens Samhälle läsa att ”Umeå vill veta hur vinster används. Inför en ny upphandling av LOV-företag passade socialnämnden på att lägga till ett krav om vinstredovisning. Sedan tidigare ställs krav på meddelarfrihet och kollektivavtal och motsvarande försäkringsskydd för de anställda. S, V och MP står bakom beslutet. Allianspartierna reserverade sig. Upprörda vårdföretagare har ifrågasatt syftet och menar att kommunen misstänkliggör begreppet vinst.”

Detta går tydligen alldeles utmärkt i Umeå, men i Gislaved är det omöjligt. Visst är det märkligt.

Att börja sälja ut kommunal verksamhet måste göras med försiktighet. Helst skulle förstås hela LOV kastas på sophögen. Men nu står vi där vi står. I SKL:s egen tidning kunde man i nummer 18/2013 läsa hur vanskött utförsäljningen av vår demokratiskt styrda verksamhet genomförts i Stockholm. ”De två anställda som köpte Vantörs hemtjänst av Stockholms stad

för 65 000 kr eftertaxeras nu med 1,7 miljoner kronor vardera. Det egentliga värdet av verksamheten var sju miljoner kronor, enligt det värderingsföretag som Skatteverket anlitat. Dessutom ska Stockholm Stockholms stad betala 1,7 miljoner i arbetsgivaravgifter för oredovisade förmåner, skriver Dagens Nyheter.”

Man vill också granska utförsäljningen av vårdcentralen Serafen. ”Den såldes till sex läkare för knappt 700 000 kronor och såldes sedan till Capio för runt 20 miljoner kronor.” Snacka om lättförtjänta pengar. En ren förskingring av det offentligt ägda. Därför känns det som något självklart att värdera privata entreprenörers bakgrund och vinstmaximeringstänkande. Den privata affärsvärlden har sannerligen ingen ärligt syftande strävan och uppsåt att vilja göra gott för andra. Den kännetecknas ofta av girighet och ambitionen att tillskansa sig så mycket vinst som möjligt. Allt på skattebetalarnas bekostnad.

Ständigt ställs vi inför nya val. Inte ens de äldsta och svagaste slipper den konsekvens som borgerlighetens så kallade valfrihet innebär – allt för att överföra vård och omsorg till privata och vinstgivande aktörer.

Läste nyligen en krönika av en medelålders dotter som skrev följande om sin mor: ”Mamma har ett stort vårdbehov, hon är rullstolsbunden och behöver hjälp med det mesta. Hon har dessutom en lungsjukdom som gör att hon behöver någon som kommer med jämna mellanrum och hjälper henne att andas i en speciell apparat. På natten sover hon med andningsmask, då behöver hon någon som besöker henne då och då, för att se till att masken sitter som den ska. Att som 89-åring, med lätt åldersdemens göra en massa val är ångestskapande. Eftersom de styrande är tillskyndare av LOV ska hon välja mellan vilken av marknadens aktörer som ska ge vården. Är det någon som tror att mamma är intresserad av det valet? Borgarnas valfrihet är en frihet för kommersiella krafter att öka sina profiter.” Därför låter det helt befängt om vi skall bedöma privata entreprenörers kvalitet i vården utifrån – som det står i svaret på motionen – att ”varje enskild brukare av hemtjänst avgör om kvalitén i tjänsten är till belåtenhet”. En biståndsbedömning och en fortsatt offentligt given omsorg på likställda grunder och med en av det offentliga garanterad och kontrollerad god kvalitet är naturligtvis det rätta.

Ska vi verkligen släppa in den profithungriga markanden i vården av sjuka och gamla? Nej, säger vi kommunister.

I Värnamo har tydligen det skandalomsusade privata företaget Carema försökt att lägga under sig hemtjänsten. Tydligen har en mycket stor skepsis vuxit upp kring detta företags ambitioner. Med all rätt. När man får klart för sig att vårdföretaget Caremas amerikanska ägare Henry Kravis och George Roberts plockar ut en årslön på 900 miljoner vardera, så känns hela privatiseringshysterin osmaklig.

Det handlar om stora pengar. De sex största vårdkoncernerna plockade in över 23 miljarder skattekronor 2011. Nästan 1 600 miljoner av dessa pengar gick till annat än verksamheten, eller lite omformulerat utgjorde dessa miljoner ren profit från våra skattepengar. I många fall gick pengarna direkt till olika skatteparadis utan att på något sätt beskattas i Sverige eller försvann i de räntesnurror som skapades av riskkapitalisterna för att slippa beskattning.

Profit i vården känns inte bra. Det känns förkastligt. Det gäller miljardkoncerner lika väl som de mindre profitbaserade företagen.

Radioprogrammet Kaliber tog för ett tag sedan upp att Familjeläkarnas ägare - som bedriver privat vårdcentralsverksamhet i Gislaved - förde ut två miljoner via ett holdingbolag till utlandet. Det är våra skattepengar som på detta sätt hamnar som extra bonus i fickorna på spekulerande privata vårdgivare. Skall vi acceptera att våra skattepengar på detta sätt hamnar i vinstmaximerade och sluga privata företagsägares eller storkoncerners fickor?. Nej självklart inte. Kapitalismen måste utmönstras ur vården.

LO har i sitt åtgärdsprogram Framtidens välfärd ställt kravet att riva upp LOV eftersom denna lagstiftning fungerar som en murbräcka för privatiseringen av all omsorg.

I detta sammanhang är det av yttersta vikt att slå fast att om man inte i Gislaveds kommuns upphandlingsreglementet slår fast att svenskt kollektivavtal ska gälla, så spelar man ut den enda möjligheten man har att inte få en lönedumpande effekt av LOV. I svaret på vår motion säger man att detta inte är möjligt? Mycket, mycket märkligt.

Nu är det hemtjänsten. Sedan blir det äldreomsorgen. I de kommuner som hastat iväg har det ofta gått käpprakt åt helsicke. I ett och samma nummer av kommunernas och landstingens gemensamma tidning kunde man läsa följande rubriker (24/2012): Stockholm: Förnyade inte avtal. Attendo Care fick inte ta över Katarinagården och bolagets avtal om Vintertullen förnyades inte. Axgården som Carema Care skulle ta över fortsätter i kommunal regi. Falun: Kommunen säger upp kontrakt med Carema Care om ett äldreboende. ”Vi vill slippa skattesmitare och räntesnurror”, säger nämndordförande. Vänersborg: Carema Care fick miljonböter och betalar 2,5 miljoner till kommunen som fakturerats för personal som inte fanns på plats. Norrköping: Attendo Care tvingas betala tillbaka 2,8 miljoner till Norrköpings kommun på grund av för låg bemanning på sina äldreboenden. Göteborg: Äldreboendet S:t Jörgen på Hisingen som drivs av Attendo Care kritiseras för stora brister. Stadsdelsförvaltningen vill bryta samarbetet. Linköping: Carema Care riskerar böter efter kritik från Socialstyrelsen om att boende på tre servicehus inte är delaktiga angående hemtjänster.

I tidningen Riksdag och Departement kunde man redan i april förra året läsa att av de 23 granskade koncernerna inom vård och omsorg, så har 18 köpts av riskkapitalbolag ”i de flesta fall med förgreningar till skatteparadis som Jersey, Guernsey och Luxemburg. Tre ägs av ett svenskt investmentbolag, som med sin rätt till utdelning får samma skatteeffekt som riskkapitalbolagen”. Räntesnurror är också ett sätt att trolla bort skatt på vinsterna. I princip betalar dessa vårdbolag ingen som helst skatt i Sverige. Är det så vi vill att våra skattepengar skall användas?

Vi kan ju också se hur det gått med assistansföretagens inträde på omsorgsområdet. I slutet på förra året kunde vi läsa om härvan kring ATS Assistans i Örebro. Fem personer, inklusive företagets VD, häktades, misstänkta för grova ekonomiska brott Det var bara början. Redan förra året var minst 20-talet bolag misstänkta för bedrägerier. Som bekant står kommunerna för de 20 första timmarnas assistans per vecka, sedan står staten för resten. Det handlar om miljardomsättningar där nu, Svante Borg, chef för Försäkringskassans kontrollverksamhet säger: ”Vi tror att fusket när det gäller personlig assistans handlar om åtminstone ett par hundra miljoner kronor om året.” Är det så vi vill att våra skattepengar skall användas?

Är det inte dags att konstatera att vi är oändligt trötta på Alliansens ”valfrihetsrevolution”. Alla mätningar pekar på det. Redan i mars förra året gjorde Kairos Future en opinionsmätning som visade att bara 18 procent ville ha privat vård. Om fullmäktigeledamöterna skulle vara ärliga, så skulle till och med en majoritet av fullmäktige tycka att all privatvård borde kastas på historiens sophög. När vi nu i sista stund åtminstone ville ha kollektivavtal, meddelarskydd, försäkringsskydd och insyn i de privata entreprenörernas vinster, så är vi bara företrädare för en likvärdig och demokratiskt styrd vård och omsorg.

Det är därför med stor besvikelse vi upplevde att vår motion inte fick gehör och vi vill därför markera vår besvikelse genom denna skriftliga reservation.

Gislaved den 23 maj 2013
Curt Vang
Kommunistiska partiet

Skriv i gästboken vad du tycker, eller kommentera artikeln här: