Rik(s)dagsmännens
påhopp på Kuba är falskt och selektivt
De socialdemokratiska
riksdagsmännen Martin Nilsson och
Mikael Damberg går i Aftonbladet den 17/1 till angrepp
mot Kuba, för att som det heter, de kubanska myndigheterna hindrar
internetanvändning på Kuba. I den världsbild som de
socialdemokratiska riksdagsmännen målar upp så
består världen av en enda global by med hela jordens
befolkning uppkopplad på nätet. Inget kan vara felaktigare.
Trots snabb utbyggnad av nätet i den rika
delen av världen, så är datorer och i synnerhet
internetuppkoppling förbehållet de rika länderna i
världen. I Sverige
är internetanvändandet
fortfarande till del mycket av en klass
och generationsfråga.
Detta ser inte riksdagsmannen
Martin Nilsson från sitt överklassperspektiv i
Älvsjö/Stockholm.
Lika lite som väldens folk har privilegiet att som Martin Nilsson
ha
boende på fyra olika håll i Sverige och i Italien saknar
den överväldigande
delen av världens befolkning överhuvudtaget uppkoppling till
telenät och därmed till Internet. Nio tiondelar av
världens befolkning saknar uppkoppling
till Internet. Mer än 70 procent av de uppkopplade bor i de
rikaste länderna. I Afrika har mindre än en procent av
befolkningen
tillgång till Internet. Mer än hälften av
uppkopplingarna i Afrika
är i Sydafrika. Sambandet mellan telefonuppkopplingar och
elnät
hänger intimt samman. I Ghana har endast 20 procent av hemmen
elektricitet, i
Namibia är det fem procent, i Senegal 2,3 procent och i Mozambique
är det 0,4 procent, enligt den internationella
telekommunikationsunionen UIT.
I Centralamerika så
är
tillgången till Internet en ren lyx. I Guatemala är det
endast 0, 6 procent av befolkningen som har tillgång,
i El Salvador 0,7 procent, i Nicaragua endast 0,04 och i Honduras 0,03
procent. Även i de större länderna i den
tredje världen så är Internet uteslutet för de
fattiga. I Mexiko har 4,6 av
befolkningen tillgång till Internet och i Indien 1,6 procent och
i Indonesien
1,8 procent. I Ryssland har 4,2 procent tillgång till Internet.
Medan riksdagsmännen Nilsson och Damberg i sin
artikel
försöker måla upp en bild av Internet som ett enda
stort demokratiskt diskussionsforum för ädla demokrater,
så visar dessutom
all internationell statistik att en stor del av Internettrafiken är besök på
pornografiska sidor och on-linespel. Enligt den internationella
polisorganisationen INTERPOL så finns
det 17 000 hemsidor som har pedofilmaterial. Så ser
verkligheten ut.
En global verklighet som de
socialdemokratiska riksdagsmännen undanhåller läsarna
av Aftonbladet. Därför är
riksdagsmännens påhopp på Kuba falskt och selektivt,
men något annat är inte
att vänta sig.
Hur ser datoranvändandet
ut på Kuba?
Det är ganska ovanligt med datorer i kubanska hem, ännu
ovanligare är det med modem. Tillgång till Internet finns
på skolor, internetkafeer, arbetsplatser och ungdomsklubbar i
sann kollektiv anda. Det finns 300 000 datorer på Kuba. Av dessa
finns 60 000 i skolsystemet. Alla skolor har datorer. Allt från
skolor med hela datasalar tillgängliga för allmänheten
efter skoltidens
slut till den lilla byskolan som driver sin elektriska utrustning via
solceller. Trots att Kuba utsätts för en mer än 40
årig
skoningslös ekonomisk
blockad av USA och har en tiondel av Sveriges BNP så har Kuba
fler medborgare anslutna till Internet än grannländerna.
Cirka 180
000 datorer är anslutna till Internet. Genom landets
begränsade resurser så har Kuba prioriterat
Internetanvändande till de
ställen där många kan använda datorerna. På
Kuba finns i
skrivande stund 480 000
e -postadresser. Det innebär 4 procent av hela befolkningen
vilket skall jämföras med det rikare Mexicos siffra och
är skyhögt över Nicaraguas och Honduras. Vad saken
gäller, och som det
förs olika desinformationskampanjer kring, är att de kubanska
myndigheterna vill ta bort svartuppkopplade internetuppkopplingar via
det gamla kraftigt subventionerade och underdimensionerade
kopparnätet till det nya och självfinansierade
fiberoptiknätet.
Enligt nyhetsbyrån AP kan de som vill ansluta sig till Internet
från det kraftigt subventionerade telenätssystemet
fortsättningsvis göra det efter
att ha inhandlat ett Internet-kort från telefonbolaget Etecsas
lokalkontor. Det
är med andra
ord inte Kuba som hindrar kontakter med omvärlden som Martin
Nilsson
och Mikael Damberg påstår, utan det är USA som hindrar
sina egna medborgare att turista på Kuba med stora böter som
hot. Det
är samma
USA som förbjudit ideella organisationer att skänka datorer
till Kuba. Något som socialdemokratin här i Sverige inte
protesterat emot. Förra året sade USA:s handelsdepartement
nej till att den Kalifonienbaserade humanitära
organisationen USA/Kuba -Infomed
skulle
få donera 423 datorer för att användas på
kubanska sjukhus och polikliniker som hjälp i diagnoser och snabb
information.
Kubas regering har vid ett flertal tillfällen erbjudit USA
att bygga en fiberoptikkabel mellan Kuba och Florida så att
kapacitetsproblem skulle kunna lösas, något som USA nekat
till att göra.
I stället har Kubas telekommunikationer fått ske genom
betydligt dyrare och
långsammare satellitöverföringar. Alltså är
det USA som hindrar kubansk
internettrafik. Likaså har
kapacitetsproblemen med internettrafik på det allmänna och
subventionerade
nätet på Kuba med USA:s blockad att göra.
Fakta
som givetvis riksdagsmännen förtiger.
Martin
Nilssons och Mikael Dambergs artikel
är ett medvetet politiskt utspel från den svenska
socialdemokratin och i praktiken sluter
upp bakom USA:s handelsblockad och krigsförberedelser mot det fria
Kuba.
20/1-2004
Erik Anderson
|