Amerikanska imperialismen, helt inställd på att ockupera Irak och dess oljefält för egen del.I förra veckan såg flera bedömare ett förslag av Frankrike och Tyskland för att undvika kriget som en diplomatiskt knivhugg i ryggen på USA. Bush , Rumsfield och Powell gick mer eller mindre i taket och motsättningarna mellan Frankrike och USA utspelades för öppen ridå. Washington anklagade Frankrike för "systematisk obstruktion" i sina krigsförberedelser. Denna europeiska regeringsmotstånd är bra och hade säkert en mobiliserande effekt på de massdemonstrationer som gick av stapeln i helgen. Men faran är inte över att det i slutändan blir ett kompromiss- förslag till resolution i FN:s säkerhetsråd som ger USA tolkningsmöjlighet till angrepp. Även om en sådan resolution inte uttryckligen ger stöd för något angrepp. I synnerhet är Tony Blair ytterst desperat att få till någon form av kompromissresolution i FN som han vill hoppas kunna använda att förvirra den massiva oppositionen i Storbritannien mot hans krig. .På liknande sätt tänker flera regeringschefer som så gärna vill stödja USA , bara om de funnes minsta lilla kommatecken i någon resolutionstext som stödjer ett angrepp. En liten föraning om vad ett kompromiss- förslag kan innebära var EU-mötet natten till tisdag, där Blair fick med formuleringar om "våld som sista utväg ifall Irak inte helt ut samarbetar" men fick ge med sig på formuleringar om att "tiden håller på att rinna ut" och "bortre gräns". Tyskland tolkade formuleringarna som "teoretiska" medan Frankrike tolkade det som "förstärkt stöd till FN och vapeninspektörerna." Skulle motsvarande skrivning passera i FN:s säkerhetsråd kommer USA att tolka resolutionen som grönt ljus avsett vad som i övrigt står i den. Det motförslag till en USA-lett angrepp som lades fram förra veckan av säkerhetsrådsmedlemmen Tyskland med stöd av Frankrike Kina, Ryssland och andra länder är att tredubbla antalet vapeninspektörer och stationera spionplan från Tyskland och Frankrike för att upprätthålla en kontuinelig flygövervakning över Irak. Förslaget innebär dessutom att skärpa blockaden mot all som kan tänkas gå till militärt material. Med tanke på att dagens sanktioner förbjuder blyertspennor så kan var och en förstå konsekvenserna av förslaget. Tusental FN-trupper skall enligt förslaget stationeras runt om i Irak. Den uttalade avsikten är att göra Irak helt maktlöst och låta landet så förbli. Förslaget skulle göra Irak till ett FN-protektorat. Sett i ljuset av detta så blev Powell än mer upprörd i FN:s säkerhetsråd när Blix i sin rapport hade formuleringar kring Irak som " attitydförändring gentemot inspektionerna" och att "Irak samarbetade bättre". Även om Hans Blix kommit och gått i Vita Huset genom åren är Blix representant för de europeiska intressena. Hade alla länder i Europa varit lika lydiga i förhållande till USA som Storbritannien så hade Blix vid detta lag givit grönt ljus för militär aggression. De olika Blixrapporterna handlar inte om de faktiska sakförhållandena på marken utan formuleras i förhållande till kraftmätningarna mellan de olika stormaktsintressena. Under hela förra veckan hotade Bush och hans underhuggare att anfalla Irak självt och ställde ultimatum till de övriga stormakterna. Med andra ord är den amerikanska imperialismen helt inställd på att ockupera Irak och dess oljefält för egen del. Det är just detta som Tyskland och Frankrike opponerar sig emot. De ser den totala amerikanska ensidigheten gentemot sina tidigare vänner. USA kommer att ta rubbet. Det är därför Tyskland och Frankrike föreslog att sända "fredsbevarande" styrkor till Irak för att förekomma en amerikanska invasion. Varken Frankrike eller Tyskland har i sig några moraliska betänkligheter över stormakts- dominans eller några dubier över den humanitära katastrof som väntar. Vad de fruktar är vad den ökade amerikanska kontrollen över de strategiska oljeresurserna kommer att innebära för deras egen begränsade självbestämmanderätt i förhållande till USA. De europeiska borgarklasserna fruktar dessutom de politiska konsekvenserna av ett Irak-krig. Både gentemot sina egna kritiska befolkningar och gentemot styrkeförhållandet gentemot USA. *** Samtidigt som den tyska regeringen opponerar sig mot kriget, så tillåter den att de amerikanska baserna används för aggressionskriget. Tyska styrkor på åtta tusen man har tagit över bevakningen av de amerikanska militära installationerna för att frigöra USA-trupp till Irak. Till detta skall läggas att franska hangarfartyg tränar tillsammans med amerikanska i Medelhavet. Till en början opponerade sig Frankrike vid det förra Gulfkriget men kom sedan att delta i bombattackerna mot Irak. Den franska imperialistiska borgarklassen har nu alla dörrar öppna i nuläget , även om det i dagens läge har betydligt svårare att svänga på grund av den massiva opinion som finns mot kriget också i Frankrike. Stora delar av den europiska borgarklassen vill ha sin egen agenda och har tröttnat sin roll som helt underordnade under USA Det är bra att imperialismen splittras, med herrar som Schröder och Chirac är inget att lita på. Skulle USA garantera dessa herrar en bit av rovbytet kan det ske en snabb scenförändring. Därför måste de massiva protesterna mot USA fortsätta och helgen demonstrationer får absolut inte ses som någon final utan bara starten på något större. 16 Mars 2003 Erik Anderson, Gislaved Skriv i gästboken vad du tycker, eller kommentera artikeln här: |