I torsdags fullmäktige röstade Allianspartierna tillsammans med sitt stödparti Westbopartiet igenom riktlinjer för kommande privatiseringsinitiativ kallat Utmaningsrätten som innebär att privata intressenter kan utmana kommunen på olika områden utom myndighetsutövning etc.

I debatten utlovades från Alliansens sida tiotals miljoner i möjlig vinst och en fantastisk framtid för Gislaveds kommun bara Utmaningsrätten får verka. Men denna rätt har funnits i över 20 år i landet. År 2010 var det ett trettiotal kommuner som infört Utmaningsrätten. Den siffran är nu efter 20 års experimenterande nere på 25 av Sveriges 290 kommuner enligt Sveriges och Kommuners hemsida den 23 september.  Knappast någon framgångssaga. 

Små kommuner får avsätta administrativa resurser för att analysera, mäta, förhandla och värdera kring inkomna utmaningar. Det byråkratiska ökar. 

Från att leda en verksamhet kommer det att ställas helt andra krav på kommunorganisationen. Finns kompetensen i dessa områden? 

Splittrar man upp kommunen i privata och offentliga aktörer får man mindre översikt samtidigt som stordriftsfördelarna minskar. Möjligheterna för kommunen att driva human personalpolitik minskar då möjligheterna att omplacera personal från tyngre jobb till lättare minskar ifall en kommun splittras upp mellan olika företag. 

Hur blir det med meddelarfriheten och kollektivavtalskrav? Om detta står inget i de antagna riktlinjerna. Redan 2009 sade det moderata kommunalrådet i Lidingö Paul Lindqvist ifrån kring Utmaningsrätten med orden ” Vi vill sitta i förarsätet”. Känt är att borgerliga Lidingö fortfarande inte har någon utmaningsrätt. Där vill man tydligen sitta i förarsätet i motsats till Allianskollegorna i Gislaved.

Erik Anderson Fullmäktigeledamot K Gislaved