Strejk- och protestvåg mot sociala försämringar i EUÖver en miljon franska arbetare demonstrerade i söndags över hela Frankrike mot Chirac:s högerregering och dess förslag om försämrade pensions-regler. Bara i Paris demonstrerade över 600 000 , inkluderande hundra tusen demonstranter som tagit sig till huvudstaden från andra landsändar med 35 extratåg och tusen bussar. Organisatörerna hade underskattat antalet fransmän som ville åka till Paris för att demonstrera så dessa fick i all hast ta initiativ till att organisera möten även i andra städer som Marseilles, Bordeaux och Toulose. I förslaget, som utarbetats av Frankrikes konservativa statsminister, Jean -Pierre Raffarin, sägs det att offentligt anställda skall arbeta längre för att uppnå fulla pensionsrättigheter. Den som är offentligt anställd i dag skall arbeta i 37 och ett halvt år för att uppnå full pension. I förslaget skall dessa år höjas till 40 år 2008 och 41 år i 2012. Dessutom skall det införas privata pensionssystem. Offentliga sektorn skall därmed ändras till samma nivå som privata sektorn, efter det att ha haft bättre villkor än denna sedan 1993. Fram till 1993 måste anställda betala för pensionspoäng i 37 överallt i franskat arbetsliv för att uppnå full pension. Detta året ändrade den dåvarande regeringen perioden för anställda i privata sektorn till 40 år, medan anställda i offentliga sektorn kom undan dessa försämringar. Bättre pensionsvillkor i offentlig sektor men sämre lön. De som sammankallade de stora demonstrationerna var de flesta fackförbunden, däribland CGT som står franska kommunistpartiet nära. Den enda nationella fackföreningscentral som accepterat den franska högerregeringens förslag är CFDT, som traditionellt står högerflygeln i Socialistpartiet nära. Söndagens demonstrationer genomfördes samtidigt som stora strejker håller på inom det franska utbildningsväsendet. Dessa påbörjades den 13 maj. Dessa strejkar inte bara mot det reaktionära pensionsförslaget utan de strejkar även mot regeringens attacker mot det nationella utbildningssystemet. På över 2500 skolor strejkas det mot pensionsförslaget. Genom att lansera pensionsförslaget har Raffain gått till attack mot en mycket central del av det franska välfärdssystemet. Pensionssystemet är en huvudfråga i den sociala konflikten i Frankrike. Det är med en betydande risk som den franska regeringen kastar sig in i denna strid, säger forskaren Idar Helle vid kunskapscentret De Facto till den norska tidningen Klasssekampens utsända. Båda delarna av pensionsförslaget riktar sig mot de bäst organiserade delarna av de offentligt anställda, skollärarna och de anställda inom transportsektorn. Särskilt de sistnämnda har regeringen försökt köpa sig fred med. Genom att inte röra pensionsåldern på 50 år för lok och tunnelbaneförare. Men dessa fackgrupper deltog i stora skaror i söndagens demonstration, därför att de fruktar att turen kommer till dem, ifall regeringen lyckas driva igenom sina planerade försämringar av pensionssystemet. Efter söndagens massiva demonstrationer så har både fackföreningarna och den franska arbetarklassen fått ökad stridsvilja och att mycket tyder på att stora produktionsföretag som Michelin, Airbus, Renault, Peugeot, Citroën och även Toyotas nya fabrik utanför Valenciennes i nordfrankrike kommer att stannas av strejker. Men inte bara i Frankrike har det protesterats mot attackerna mot pensionssystemen. I Österrike, ett land som anses som konservativt genomfördes det nyligen en generalstrejk, den första på 50 år. Strejkerna i Österrike och Frankrike, liksom gatuprotesterna I Tyskland,( Se separat artikel) utgör ett annat svar från de europeiska arbetarna gentemot borgarklassens försök till att införa försämrade sociala system. Dessa försök kommer att utgöra grogrunden för ytterligare protester eftersom de förmåner som arbetarna tillkämpat sig på pensionsområdet utgör resultatet av årtiondens kamp. Eller som en arbetare som tillhör franska CGT kommenterade det hela. De vill riva upp hela pensionssystemet som byggdes upp efter segern 1945. Under nittiotalen förekom det flera försök att försämra de sociala försäkringssystemen och arbetsrätten i flera europeiska länder. Alla dessa försök besvarades med strejker och gatuprotester. En del av protesterna fick en politisk karaktär. I Frankrike fick liknande försök att försämra de sociala trygghetssystemen och arbetsrätten till följd att en höger administration kollapsade 1995. I hela 24 dagar var Frankrike lamslaget i en gigantisk strejkvåg som påminde den franska eliten att arbetarklassen ngalunda är uträknad från den fackligt politiska scenen. I länder som Italien, Grekland, Portugal och Tyskland genomfördes liknande försök och även där lät arbetarklassen höra av sig. Sverige utgör undantaget. Genom socialdemokratins grepp över fackföreningsrörelse och arbetarklass generellt har försämringar kunnat genomföras på pensionsområdet utan större protester, än mindre strejker. Därför måste kontinentens sociala protester utgöra en inspiration till kamp, även för svensk arbetarklass. 29/5-2003 Erik Anderson |