Kongo balkaniseras av stridigheter

Förra månadens utbrott av strider Demokratiska republiken Kongo hotar att ytterligare leda till det central afrikanska landets sönderfall och balkanisering. I förlängningen kommer detta att leda till ett än större ekonomiskt beroende av imperialismen. I detta fall av amerikansk och fransk dominans.

Samtidigt som den afrikanska befrielse-dagen firades den 25:e maj och organisationen för afrikansk enighet planerade firandet av sitt 40-års jubileum, så är Kongo djupt indraget i en ytterligare tragisk konflikt. Mer än fyra och ett halv år av krig i den aktuella regionen har lett till 50.000 döda och hundratusentals flyktingar och oräkneligt antal sårade. Den internationella flyktingkommittén sade i en rapport från april i år att dödsoffrens antal för stridigheterna hade kraftigt undervärderats. Kommittén beräknar att över tre miljoner människor dödats i hela Kongo under de senaste fyra och ett halvt åren.

De nuvarande stridigheterna består av stridigheter mellan stamfolken Hema och Lendu vilka kämpar om kontrollen över den rika Ituri provinsen i det nordvästra delen av landet. Sedan den 7 Maj har hundratals dödats och tiotusentals gjorts till flyktingar. Krav på en internationell fredsstyrka har kommit från flera håll, även från den nuvarande kongolesiska regeringen. Västerländska regeringar har uppskjutit beslutet i väntan på att arrangemanget med fredsbevarande styrkor skulle leda till en styrka som skulle kunna få en permanent bas i det mineralrika nordöstra Kongo.

Kongo är mycket rikt på mineraler: diamanter, kobolt, kadmium, guld, uran, koppar samt metaller som är viktiga komponenter i mobiltelefoner. I landet finns oljefyndigheter, dessutom finns det kaffe-odlingar, timmeravverkningen är omfattande. Landet har dessutom en stor potential att bygga ut vattenkraften.

Trots dessa rikedomar så lever det kongolesiska folket i yttersta fattigdom, med massarbetslöshet, en fallande levnadsstandard och sjunkande medellivslängd. Det fanns stora förhoppningar efter störtandet av den kleptokratiska regeringen Mobuto 1997, på snabba förändringar till folkflertalets fromma. Laurent Kabila kom inte att gå USA:s ledband som det var förväntat utan den amerikanska imperialismen uppmuntrade Uganda , Burundi och Rwanda att attackera Kongo samtidigt som Kabila fick stöd av Angola, Namibia och Zimbabwe. Laurent Kabila mördades i januari 2001och efterträddes av hans son Joseph Kabila.

" Förenta Staternas militär har i hemlighet varit inblandade i krigen i Demokratiska Republiken Kongo" medger en av den amerikanska kongressens utrikes -kommittéer.

Det var landets naturresurser som drog dåtidens kolonialmakter till området. Portugiser, fransmän men i synnerhet belgier under ledning av kung Leopold, för att plundra landets resurser och kolonisera landet. Belgien kastades ut ur landet 1960 i samband med avkolonialiserinsprocessen. En av ledarna i samband med frigörelsen från Belgien var Partice Lumumba. Men Lumumba mördades med hjälp av CIA och några år efteråt tillsattes Mobuto av CIA och lämnade landet vidöppet för nykolonial utsugning.

I dagens Kongo har amerikanska mineralbolag som American Mineral Fields, Bechtel Inc, American Byers och Goldman Sachs stora intressen och koncessioner över stora områden i Kongo.

Författaren och experten på Kongo , Adam Hochschild, som givit ut boken " Kung Leopolds vålnad" på Ordfronts förlag, skrev nyligen i New York Times att inbördeskrigen i Kongo leder bara till landets fortsatta ruin och plundrande av naturresurser. " Balkaniseringen och krigen" skriver Hochschild, " gynnar bara den häpnadsväckande stora samling av stora såväl som små bolag, amerikanska, afrikanska och europeiska som profiterar på Kongos naturrikedomar utan att behöva bekymra sig över skatter och avgifter till någon centralregering."

Det gamla koloniala axiomet "Söndra och Härska" har alltid används av imperialismen. De rasistiska fördomarna om att "afrikaner alltid slåss" tjänar endast den amerikanska politiken för att destabilisera och plundra Centralafrika.