Massrörelse mot försämringar för de arbetslösa

•• Sedan den 2 augusti sker stora demonstrationer i Tyskland varje måndag. Bakgrunden är att från 1 januari kommer de långtidsarbetslösa i Tyskland – det rör sig om två miljoner människor – att få mycket mindre pengar i arbetslöshetsunderstöd. Deras ersättningar reduceras till cirka 345 euro i månaden i väst och 331 euro i den östra delen. Enligt officiella beräkningar kommer en halv miljon människor att helt gå miste om stödet.
Namnet ”Arbetslöshetsunderstöd II” är direkt hycklande eftersom det inte är något arbetslöshetstöd det gäller utan att nivåerna pressas ned till socialbidragsnivåerna. De som arbetat i årtionden och som utan förskyllan blir utan jobb kommer att drabbas av samma förnedrande utfrågningar som de som går på socialhjälp. Tysklands motsvarighet till AMS kommer att kräva mycket detaljerade informationer av de arbetslösa.
De ersättningar som baserades på rättigheter upphör vid årsskiftet och ett behovsbaserat system träder in.
Idag får den långtidsarbetslöse, alltså den som varit arbetslös i mer än ett år, en ersättning på 53 procent av den sista lönen. Partnerns inkomst och eventuella tillgångar tas det inga hänsyn till. Systemet är alltså rättighetsbaserat.
Men efter den första januari skall den långtidsarbetslöses privatliv vändas ut och in. Hela hushållets inkomster skall räknas in, försörjningsbördan faller på den andra partnern. Bil, en ärvd möbel, värdet på myntsamlingen och så vidare – allt skall uppges.
Utrymmet tillåter inte att gå in på alla detaljer men värt att observera är att den arbetslöse måste vara redo att ta ett arbete som ligger 30 procent under gällande fackföreningsavtal eller lokala lön på stället. Ifall den arbetslöse nekar ett ”rimligt erbjudande”, som det heter, kan denne mista 100 euro i månaden under tre månader. Det gäller även ensamstående föräldrar. Nekar dessa ytterligare jobb, kan den lokala arbetsförmedlingen ersätta kontantstöd med matkuponger.

*

Under augusti har protesterna spridit sig. Den 2 augusti demonstrerade totalt 20000 i några få städer, med centrum i Magdeburg i före detta DDR. Den 16 augusti var det demonstrationer i 177 städer. Demonstrationerna är klart störst i östra Tyskland där arbetslösheten är extremt hög och framtiden för många ytterst osäker.
Måndagsdemonstrationerna, samma tid och samma plats varje måndag, har till viss del samma former som demonstrationerna för 15 år sedan som ledde till DDR:s fall. En del av de som deltog då deltar också i dagens demonstrationer. Initiativtagaren till den första demonstrationen i Magdeburg, Andreas Erholdt, arbetslös järnvägsarbetare, var en av de östtyskar som 1989 åkte till Västtyskland via Ungern.
Det finns paralleller mellan dagens demonstrationer och dem för 15 år sedan, men även mycket som skiljer åt. Dagens demonstrationer har nästan hela det etablerade Tyskland emot sig till skillnad från massdemonstrationerna hösten 1989 som var kontrarevolutionära till sin karaktär och hade stöd av hela den västtyska borgarklassen och imperialismen i sin helhet – även om fransmännen var oroliga för vad ett enat Tyskland skulle föra med sig.
Många ledande i dåtidens massdemonstrationer, och som kallade sig människorättsaktivister, har nu fått politiskt inflytande och blivit ganska rika på kuppen. De har med andra ord glassat vidare i ett enat kapitalistiskt Tyskland och har inget gemensamt med de av sina dåtida meddemonstranter för 15 år sedan som nu får skörda effekterna av DDR:s och Sovjetunionens upplösning och de ändrade styrkeförhållandena i världen.
En av dem som visste vad han ville, Joacim Gauck, en före detta tjänsteman som hanterade Stasiarkiven, sade att en sådan jämförelse mellan 1989 och dagens demonstrationer är ”idiotisk och ohistorisk”. ”På den tiden kämpade vi för frihet och demokrati, nu är det ’bara’ demonstrationer om sociala rättigheter”, sa han föraktfullt om sitt tidigare fotfolk.
En av organisatörerna av 1989 år måndagsdemonstrationer, Christian Führer rektor från Leipzig Nicolay Kyrkan, sa i en replik till Gauck: ”Man kan inte vara för parollen: ’Vi hyllar dig när du går ut på gatan för att demonstrera mot kommunisterna – men nu skall du hålla käften.’ Ett sådant tankesätt kan inte accepteras.”
*

En kommentator i Magdeburgs dagstidning ”Volksstimme” är bekymrad över massrörelsen: ”Politiker, fackföreningsfunktionärer och kyrkliga ledare verkar vara osäkra. Det finns en uppenbar fara i dessa ledarlösa demonstrationer, vilka endast verkar vara drivna av känslor.” (I motsats till 1989 så spelar kyrkan ingen ledande roll i dagens protester).
Volksstimme fortsätter: ”Framväxten av de oberoende demonstrationerna kan vara de första symtomen på en kris för statsmakten. De politiska kretsarna måste lyssna på varningssignalerna.”
Men den tyska socialdemokratin, som är ett med storkapitalet, går så långt att de hellre förlorar de kommande valen än att de gör några kompromisser angående Hartz IV.
Borgarklassens organ Süddeutsche Zeitung varnar för ”De som tror att staten är en institution som försäkrar mot livets alla risker”. Tidningen antyder att de som uppbär socialhjälp är snyltare: ”Dessa arga protester har lite att göra med landets faktiska situation och dess problem. Vad vi ser är nostalgiska dagdrömmare, folk som är rädda att förlora och alltihopa slutar i ett pangermanskt hyllande av statssocialismen.”
Tyska Der Spiegel för en liknande linje somSüddeutsche Zeitung.
Sedan har vi de i det borgerliga etablissemanget som kritiserar Hartz IV med syftet att på något sätt få kontroll över rörelsen. En sådan är bland annat Oscar Lafontaine, fd ordförande i SPD samt en del andra SPD–politiker som Mathias Platzek, premiärminister i delstaten Brandenburg, som nu är mitt uppe i en valrörelse. PDS för denna linje.
På den öppet borgerliga sidan finns också en del politiker från FDP och CDU som kritiserar Hartz IV. Främst i östra delen, där de är hårt trängda. Premiärministern i delstaten Saxen i fd DDR, Georg Milbrandt, säger att han kan tänka sig att gå med i demonstrationerna, trots att hans parti var med om hela paketet.
Men dessa politiker begär bara kosmetiska förändringar av Hartz förslaget.
*

Det fattas inte pengar i Tyskland. Enligt statistik från tyska Bundesbank har banktillgångarna, alltså fastighetstillgångar uteslutna, ökat från 2500 till 4000 miljarder euro under den senaste tioårsperioden. Men denna ökning föll till största delen på den rikaste delen av befolkningen. De genomsnittliga banktillgångarna för den rikaste tiondelen har ökat från 77000 euro till 160000 i västra delen och från 27000 till 56000 euro i den östra delen.
De magra tillgångar som den fattigaste fjärdedelen förfogar över har istället sjunkit markant, från 4900 euro till 2500 i den västra delen och från 2600 till 2000 i den östra delen. Den fattigaste tiondelen hade inga banktillgångar alls år 2003.
*

Måndag förra veckan, den 23 augusti, deltog över 200000 personer i över 190 tyska städer, mot försämringarna i arbetslöshetsförsäkringarna. Det är 40 procent fler deltagare än i måndagsdemonstrationen veckan före. Den gemensamma parollen var ”Hartz IV måste bort – vi är folket.”
I de större städerna i Tyskland så låg deltagarantalet på höga nivåer. Leipzig 30000, Berlin 22000, Magdeburg 14000, Dresden 10000, Chemnitz 10000, Rostock 7000, Halle 5000. Dessutom var det demonstrationer i mindre städer, och det börjar så smått röra på sig även i västra Tyskland.
Vad som är värt att iaktta är att måndagsdemonstrationerna är en självständig massrörelse, en självständig form av arbetarrörelse.
I takt med att protesterna har växt så har den socialdemokratiskt gröna regeringen gjort vissa smärre justeringar av sitt förslag. Något som regeringen och massmedierna blåst upp i takt med att demonstranternas antal ökar. Men dessa kosmetiska förändringar har inte haft någon effekt på demonstranternas ilska.
De tyska måndagsdemonstrationernas gemensamma nämnare är kravet att Hartzförslaget i sin helhet skall dras tillbaka. Eftersom SPD och De gröna gjort den tyska borgarklassens krav till sina har demonstrationerna fått en direkt politisk karaktär.
I likhet med Sverige har medelklassrörelsen Attac spelat en splittrande roll, men viktigare är att demonstranterna inte lyssnade på den tyska LO-ledningens uppmaning till medlemmarna att hålla sig borta från demonstrationerna. Tyska LO-ledningen har dessutom deklarerat att protesterna är styrda av ”vänsterdemagoger” och att parollen ”dra tillbaka Hartz IV” är oacceptabel.
Även tyska före detta statsbärande partiet PDS känner sig trängda av massprotesterna. På sina affischer kräver PDS att Hartz IV skall bort, men i de delstater där de sitter och samregerar med socialdemokraterna, i Mecklenburg-Vorpommern samt Berlin, så sitter de och administrerar försämringarna. Bilden känns igen från Vänsterpartiets agerande.
Således avvisade PDS gruppen i delstaten Mecklenburg-Vorpommern kraven från olika PDS-grundorganisationer att de skulle lämna delstatsregeringen med motiveringen: ”Som ett regeringsparti måste vi ta vårt ansvar”.
I förra veckan sade Harald Wolf, en ledande medlem i PDS och ekonomiminister i Berlinsenaten att han såg ganska positivt på mycket i Hartz IV-förslaget. En annan PDS:are, Helmut Holter, som är arbetsmarknadsminister i Mecklenburg-Vorpommern håller på att förbereda en genomförandelag. Till ”Süddeutschen Zeitung” säger han:
” Å ena sidan, är jag stark motståndare till Hartz IV, därför att reformen går emot principen om social solidaritet. Men å andra sidan, så kommer jag göra allt för att de drabbade ska få sina pengar i tid.”
I flera städer som Berlin, Leipzig, Herne och Gelsenkirchen kallade PDS till separata demonstrationer för att skydda folket från ”MLPD:s klor”, men dessa kallelser misslyckades. (MLPD, Marxist-Leninistiche Partei Deutchlands, är ett av många tyska parter på vänsterkanten som varit mycket aktivt i proteströrelsen.).
Måndagsdemonstrationerna bibehåller sitt oberoende och är ännu inte kontrollerade av reformisterna. På sätt kan sägas att dessa demonstrationer har stärkts och konsoliderats och gått på en högre växel.
Vi känner till vissa fenomen från 1990-talets protester i Sverige. På demonstrationerna kommer mer och mer ”vanligt folk”, människor som tidigare inte har varit aktiva. Metoden med öppen mikrofon har används och har gett vanligt folk möjlighet att tala om vad de anser om försämringarna. En demokratisk atmosfär finns i rörelsen. En bred enhet mellan olika åsiktsriktningar råder – samtidigt som rasister och fascistiska organisationer är förbjudna att delta.
De socialdemokratiska fackledarna har sagt att förslaget endast berör de arbetslösa. Detta för att slå in en kil mellan de arbetslösa och de i produktionen, men fler och fler arbetare ser sambanden mellan attackerna i arbetslivet och attackerna gentemot de arbetslösa som en och samma offensiv. Därför sluter fler och fler arbetare i produktionen även upp i demonstrationerna. Detsamma gör även folk på klubbnivå, vilka trotsar LO-ledningens påbud.
I flera städer byggs icke partiberoende, ”überparteliche”, kommittéer upp. I Berlin har det skapats kvarterskommittéer. I demonstrationerna talas det vitt om att hela systemet måste bort. Vad detta har för djup återstår att se.
Tisdag 24 augusti, alltså dagen efter demonstrationerna, gick borgerliga medier ut i attack mot bland andra MPLD. Berlintidningen Tageszeitung TAZ skrev att det lilla och obetydliga maoistpartiet infiltrerat demonstrationerna och konstaterar: ”Oron hos måndagsdemonstranterna är nu inte Hartz IV. Det är Marxist–Leninistiska Partiet i Tyskland.”
Samma dag publicerade den tyska statistikbyrån opinionsundersökningen ”Data Report 2004”. I den säger 76 procent av befolkningen i östra Tyskland och 51 procent av befolkningen i västra delen att socialism är en bra ide och att den bara tillämpades på ett dåligt sätt i öst. Tanken på socialism är levande och inga vattentäta skott finns mellan denna idé och den massrörelse som nu äger rum.
*

För att utveckla dessa måndagsdemonstrationer ägde ett samordningsmöte rum i Leipzig denna lördag. 186 representanter från 66 tyska städer kom. De enades bakom parollen ”Bort med Hartz IV – Vi är folket”. Delegaterna uppmanade till en alltysk demonstration i Berlin 3 oktober. Delegaterna krävde att tyska LO:s ledning skall ge ett ovillkorligt stöd till måndagsdemonstrationerna.
Med orden ”Enade är vi starka.” avslutades uttalandet.

Erik Anderson
Gislaved

Skriv i gästboken   vad du tycker, eller kommentera artikeln här:

Ditt namn: 
Din e-post: