Östtyskarna identifierar sig inte med det västtyska samhället.

I samband med murens fall och den annexion av DDR som skedde för femton år sedan uttalade den dåvarande västtyske förbundskanslern Helmut Kohl att Östtyskland skulle omvandlas till ”blomstrande landskap”. Östtyskarna lovades samma standard som i väst bara de lät sig införlivas i det kapitalistiska Västtyskland. Det var dessutom inte genomsnitts- standarden i Västtyskland som utlovades. I den propagandistiska bilden för folkmassorna i DDR målades ett Västtyskland upp där alla var rika med minst två lyxbilar i varje garage.


En falsk bild av västtyskarnas levnadsstandard som spelade sin roll i händelserna 1989 men som nu spelat ut sin roll. I dag när Östtyskland sedan länge är införlivat i Västtyskland är en sådan 15 år gammal löfteskarusell bara besvärande i dagens situation. I synnerhet när många långtidsarbetslösa kommer att halka ner på en socialbidragsstandard ljusår från den västyska överklasstandard som utlovades av såväl systemkritikerna i öst som av den härskande klassen i väst.
I en intervju i ” Deutsche Welle” (tyska radions utlandstjänst) beklagar professorn i östtysk politik vid Berlins fria universitet, Klaus Schröder, den propaganda som östyskarna matades med i samband med murens fall.
- Östtyskarna har en felaktig uppfattning om rikedomen i väst. Dom överdriver levnadsnivån och tar höginkomsttagarnas nivå, som genomsnittsnivån, så många av deras krav är orealistiska.
I dagens uppslukade Östtyskland skall med andra ord folket veta sin plats. Modesta krav på social rättvisa och trygghet är med andra ord ”orealistiska”. Den reklambild av livet i väst som östyskarna matades med var just reklam och inget annat. En reklambild lika falsk som Kohls löften om ” blomstrande landskap” i Östtyskland.
Men i dagens Östtyskland känner sig alltfler lurade. Enligt psykologen Hans Joacim Maaz, som skrivit flera böcker om östyskarnas mentalitet anser att ”protesterna mot den tyska regeringens arbetsmarknadspolitik även beror på att östtyskarna inte identifierar sig med det västtyska samhället, som upplevs hårt och aggressivt”. ( SvD 2004-10-04)
- Bara 18 procent av östtyskarna anser att det västtyska systemet och den västtyska kapitalismen är bra, säger chefen för forskningsinstitutet Allensbach, Renate Köcher, i samma artikel i Svenska Dagbladet.
Enligt Allenbachs senaste undersökning är 84 procent av östtyskarna oroliga för att bli arbetslösa inom loppet av ett halvår. I väst ligger motsvarande siffra på 22 procent.

Det är mot denna bakgrund som protesterna mot Hartz IV har varit starkare i östra delen än i den västra. Femton år efter murens fall har euforin släppt, illusionerna har försvunnit och många känner sig grundlurade.
I Deutsche Welle intervjuas östberlinaren Lutz R som var i trettioårsåldern när muren föll.

– Hur otroligt det låter för västerländska öron, säger Lutz nu att han kände sig friare under den östtyska regimen än vad han gör nu skriver Deutsches korrespondent förvånat.

- Frihet är relativt. Ifall jag skulle klaga på mitt nuvarande jobb idag och öppet säga ifrån hur det förhåller sig, skulle jag oroa mig över att få sparken. För mig, känns det som jag inte är fri, säger Lutz till Deutsche Welle
- I Östtyskland kunde jag säga vad jag tyckte. Inte om regeringen förståss, men å andra sidan hade jag inget emot regeringen. Men på mitt arbete kunde jag säga ifrån, och min chef lyssnade och jag behövde aldrig oroa mig för några efterräkningar.

Mot sig har de tyska demonstranterna socialdemokratin, kristdemokraterna, de tyska arbetsköpareföreningarna, liberalerna, fackföreningspamparna samt den absoluta merparten av medierna. Det kommer att krävas än talrikare demonstrationer och protester ifall protesterna skall lyckas.

4 oktober 2004
Erik Anderson
Gislaved

Skriv i gästboken   vad du tycker, eller kommentera artikeln här:

Ditt namn: 
Din e-post: