Högerförskjutningen i Sverige och synen på Kuba.

I takt med att hela det politiska fältet i Sverige förskjuts åt höger, allt från moderaterna till dagens vänsterparti, så sänks taket vad som är tillåtet att säga om ett land som Kuba. Högerpolitiken, i Sverige , med ökande klassklyftor och social nedrustning åtföljs av en markant högerförskjutning även på utrikespolitikens område. När USA skärper sin blockad och upprättar en plan för ockupation av Kuba så följer det svenska partiväsendet med i hetskampanjen gentemot det fria Kuba. Värst är folkpartiet som vill förneka Svensk- Kubanska föreningen att hyra kommunala lokaler. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet kallar Kuba för ”diktatur” och sätter samma definition på Kuba som krigsförbrytaren Bush. För ett tjugotal år sedan, när världen var friare och när det rådde styrkebalans i världen, kunde även notoriska borgare säga positiva saker om Kuba. Dagens Kuba -debatt är ljusår från vad som kunde sägas av socialdemokratiska ministrar och även en och annan öppen borgare så sent som för tretton år sedan.

Anledningen till att anpasslingarna i svensk media och i det samlade partiväsendet skäller på Kuba är USA: s ökande makt i världen och inte på några grundläggande förändringar i det kubanska samhället.

Några månader efter Berlinmurens fall skrev Svenska Dagbladet på nyhetsplats att den kubanska regeringen endast har ett halvår kvar. I sin koloniala och euro -centrerade överklassarrogans kunde Svenska Dagbladets journalist inte fatta att den kubanska revolutionen hade sin egen livskraft. Kuba lever vidare och det är det som upprör det svenska etablissemanget.

Vi vill ge läsarna några exempel på vad som kunde sägas utan att det krävdes räfst och rättning i leden.

Dåvarande hälso och sjukvårds- ministern Gertrud Sigurdsen, besökte Kuba för tredje gången 1984. I tidskriften Kuba säger hon följande under rubriken ” Jag tycker om Kuba”:

- Jag har svårt att föreställa mig påståendena om det politiska förtrycket på Kuba kan stämma. Man frapperas av att alla kubaner man möter på gatan ser glada , lyckliga och välmående ut.
- USA-propagandan och de nordamerikanska nyhetsmedierna präglar svenskarnas bild av Kuba och kubanerna har svårt att nå ut med sin information.
- Men ingen kan ifrågasätta att den sociala och ekonomiska utvecklingen på Kuba varit till folkflertalets bästa. Det är ändå många som varit på Kuba som kan bekräfta det.

Om Fidel Castro sade Gertrud Sigurdsen i slutet av artikeln som var skriven av Maggi Nordström . ” En enorm personlighet med en stark utstrålning, och ett väldigt engagemang i sitt lands utveckling - så uppfattar Gertrud Sigurdsen Fidel. ”

Tidskriften Kuba 1- 1984

Året efter kunde den dåvarande skolministern Lena Hjelm – Wallén uttala följande ord

” De fantastiska satsningarna på skolor och ungdomar är beundransvärda. Det kubanska samhället tar på sig ett stort ansvar när det gäller utbildning av barn och vuxna, och idag finns det skolor för alla i hela landet. Det är helt enastående i denna del av världen. Även de värsta Kuba-kritikerna måste berömma Kuba för vad landet gjort och gör inom utbildningen och för sin ungdom. ”

Eva Hjelm - Wallén fortsätter
- Revolutionen är i högsta grad pågående, intensiteten skiftar med det politiska världsläget. När hotet utifrån ökar ökar också aktiviteterna i det kubanska samhället. En del kvarters- kommittéer (CDR) fungerar bra, andra bra eller inte alls. Inom vissa delar av samhället är ord och veklighet identiska, inom andra är gapet stort mellan teori och verklighet, inget ovanligt, eller hur?
- Den latinamerikanska skuldbördan , som ligger som ett ok över hela kontinenten, fick jag också tillfälle att diskutera. Alla politiska ledare i Latinamerika borde ta upp problemet på det som Fidel Castro gör: offensivt!

Lena Hjelm- Wallén intervjuad av Eva Söderberg i tidskriften Kuba 4- 1985

Även en politiskt blind höna som folkpartisten Daniel Tarschys vågade säga positiva saker om Kuba. Den dåvarande ordföranden i riksdagens socialutskott Tarschys berättar för skribenten Taras Kenirschynskyj i tidskriften Kuba nummer 1.91 efter ett besök på Kuba.

- Ett mycket bra och mycket intressant besök. Särskilt om man jämför förhållandena på Kuba med tillståndet i andra u-länder.
- Vi tittade en del på den kubanska sjukvården, och vi besökte bl a familjeläkarstationer, säger Daniel Tarschys.
- Kuba ligger långt framme, det är uppenbart när man jämför med andra fattiga länder. Men även i jämförelse med i-länder är t ex läkartätheten stor, och systemet med familjeläkare tycker jag är ett intressant exempel även för den svenska sjukvården.
Tarchys avslutar intervjun med att säga .
- Sammanfattningsvis, avrundar Tarchys, var det ett mycket bra besök. Vi fick ett mycket gott mottagande och vi bemöttes med stor öppenhet.

Det som en inbiten folkpartist som Daniel Tarschys kunde säga för tretton år sedan är numera tabu för alla i det svenska etablissemanget att säga.

Bengt Hallberg är före detta länsbostadsdirektör i Stockholm. Bengt Hallberg är Kubavän och medlem i svensk- kubanska föreningen. Han har arbetat med bostadspolitik och byggnadsfrågor i trettio år. Han var socialdemokratisk ledamot av Stockholm kommunfullmäktige under åren 1962 –1979.

I en skrift från statens råd för byggnadsforskning 1987 som bär namnet ”Boendet på Kuba förvaltning och byggande.” Skriver socialdemokraten Bengt Hallberg följande kloka ord.
” Intresset för Kuba ökar numera även i Västeuropa. Sakta börjar man inse att Kuba är ett föregångsland i den tredje världen, särskilt vad beträffar uppbyggnaden av social välfärd. I det sammanhanget intar boendet och byggandet en central plats. En av mina uppgifter var därför att skaffa kunskap om byggandet och om de boendes engagemang och inflytande i bostadsförvaltningen.

Syftet med resan var att få uppslag om hur de boendes engagemang i Sverige kan stimuleras främst på miljonprogrammets slitna områden i Stockholmsregionen.
Det kommunala politiska beslutsystemet på Kuba liksom bostadsförvaltningen är långt decentraliserade. Kubanerna har engagerats och blivit delaktiga i så hög grad att vi i dessa avseenden kan ha stort utbyte av att studera den kubanska modellen. Erfarenhetsutbytet mellan våra länder bör utökas väsentligt.”

I sin slutbedömning skriver den socialdemokratiske folkrörelsepolitikern
” Det vi också kan lära av den kubanska modellen är fördelarna med ett decentraliserat förvaltnings och beslutssystem. Detta är en av de överraskningar jag mötte, eftersom jag hade förväntat mig ett mer centraliserat och tungrott politiskt och decentraliserat system. Både kommunerna och provinserna styrs inom ramen för ett decentraliserat system. I den statliga förvaltningen finns däremot fortfarande problem med en stel byråkrati. Men samtidigt som jag var i landet intensifierades regeringens och kommunistpartiets kampanj mot byråkrati, som anses ineffektiv och ekonomiskt skadlig, samt korruption som fördömdes hårt dagligen i den offentliga debatten.
Trots dessa problem tycker jag att kubanerna visat prov på ett antibyråkratiskt och fantasifullt tänkande, när de ställdes inför svåra problem.”

Dessa uttalanden från åttio , och i Tharschys fall tidigt 90-tal, är illustrativa av vad som fick sägas om Kuba för 15 –20 år sedan , detta i jämförelse med vad som får sägas i dagens förkvävda anti-kommunistiska klimat. Taket i debatten har sänkts, attackerna på Kuba i dagens Sverige är ett bevis på högervridningen i det svenska samhället, inklusive det opportunistiska vänsterpartiet.

Skriv i gästboken   vad du tycker, eller kommentera artikeln här: