Motståndsrörelsen tillfogar USA hitintills de största förlusternaSöndagens nedskjutning av den amerikanska transporthelikoptern ledde till 16 döda ockupationssoldater och ett 20 tal sårade. Nedskjutningen är en stark påminnelse över USA: s ökade svårigheter med ockupationen. Det var den största enskilda förlust som tillfogats aggressorerna sedan invasionen inleddes den 20 mars. Den tio ton tunga Chinook- helikoptern, var fullastad med soldater som skulle på permission från motståndsstaden Falluja till Bagdads internationella flygplats. Den kraschande helikoptern spred rester över ett stort område. Mekaniska delar blandades med omkringflygande kroppsdelar. Ytterligare tre döda på söndagen innebar att 19 kolonialsoldater stupade denna dag. Så många stupade soldater överträffas bara under en dag i krigets inledningsskede då 29 amerikanska soldater stupade i slaget om Nasiriya. Tusentals irakiska soldater stupade å andra sidan under kriget av den högteknologiska amerikanska armen. Från Falluja rapporterades scener när innevånare dansade på gatorna i glädjeyra över att ha tillfogat supermakten en märkbar förlust. Arbetare och bönder i närheten uttalar sin sympati och glädje över den lyckade attacken. En Falluja –bo sade att - Detta var en ny läxa från motståndsrörelsen, en läxa till de giriga aggressorerna. De kommer aldrig känna sig säkra förrän de drivits ut ur landet. Nafia Fahed Hamoud, en byggnadsarbetare, sade att den som avfyrade raketen var - En hederlig man som inte önskar att bli ockuperad av utlänningar. En veteodlare, Saadoun Jaralla sade - Amerikanarna är svin. Vi kommer att fira stort för att denna helikopter störtade - ett verkligt stort firande. Amerikanarna är mänsklighetens fiender. Abdul Hamid al-Jumailly som arbetade i sin däckverkstad sade till engelska Guardians utsände att han blev vittne till söndagens attack mot en amerikansk bil-konvoj i Falluja. - Det var en bomb vid sidan om vägen. Jag trodde alla som var inuti bilen hade dödats, men jag och mina vänner flydde för när sådana här saker händer så skjuter de amerikanska soldaterna vilt omkring sig. – Efter att de döda kropparna hade transporterats bort så kom människorna ut för att fira och dansa därför att de var lyckliga. Detta var den åttonde militäroperationen här och vi som redan var lyckliga för helikopternedskjutningen. En annan föreslog att Guardians utsände skulle stanna för att bevittna nästa attack. - Stanna kvar och vi skall visa dig ytterligare en attack. Ramadan är Allahs gåva till oss. Gatorna är tomma , så vi kan attackera amerikanarna utan att riskera döda våra egna. Och han avslutade med att säga – Anledningen till motståndet är att folk inte håller med om ockupationen. Falluja som ligger cirka sex mil från Bagdad är ett viktigt motståndsfäste alltsedan amerikanska trupper öppnade eld mot en demonstration i mitten av april och mördade 14 demonstranter. Därav flera unga. Aggressorerna utsätts för dagliga attacker både i och utanför staden. Amerikanarna har svarat med ett än brutalare förtryck gentemot civilbefolkningen. För drygt en vecka sedan briserade en bomb som placerats vid vägen, när en amerikansk konvoj passerade, och skadade flera soldater. De amerikanska soldaterna hoppade ut ur sina bepansrade trupptransportfordon och började skjuta på alla förbipasserande bilar. Sex irakier dödades däribland fyra oljearbetare som var på väg till sina arbeten. * Det politiska svaret som kom från Washington efter nedskjutningen av helikoptern var bara att det amerikanska folket kan vänta än mer attacker och än fler döda. Den amerikanska försvarsministern Rumsfield sade på söndagsmorgonen att det kommer bli ett långt och utdraget krig. Han fnyste åt tv-bilderna som visade jublande irakier och sade att merparten av irakierna ” föredrar koalitionen”. Liksom fransmännen för 50 år sedan kallade de algeriska frihetskämparna för terrorister gör dagens kolonialmakt USA det samma om det irakiska motståndet. Söndagens nedskjutning var den hittills mest teknologiskt avancerade attacken från motståndsrörelsen. Den måste ha föregåtts av ett gediget underrättelsearbete som visste var helikoptrarna skulle passera. Den amerikanska imperialismens propagandamaskineri förnekar givetvis att motståndet kommer inifrån det irakiska samhället självt. Överståthållaren Bremer krävde att Syrien och Iran skulle täppa till sina gränser så att inga stridande kan ta sig in i Irak. Ett märkligt uttalande från en ockupationsmakt som håller hundratusentals män illegalt och kriminellt i Irak och som dessutom beordrat tio tusentals vasallsoldater från lydstater som b l a Polen och Danmark att vara medhjälpliga i ockupationen. * Bush´s framträdanden i amerikanska media är nogsamt planlagda och han kommenterar därmed inte enstaka förluster utan istället gör allmänna uttalanden som ” Vår vilja och beslutsamhet är orubblig”. Istället låter han underhuggare kommentera förlusterna. Därmed fullföljs det mönster som tidigare är upplagt. Nämligen att undvika alla tillfällen som Bush kan förknippas med pinsamma krigsförluster. Bush poserade iklädd pilotdräkt på hangarfartyget John F Kennedy och deklarerade att kriget var över den första maj. (Han filmades av republikanska kameramän för att användas i den kommande presidentvalskampanjen.) Men samme Bush har inte vid ett endaste tillfälle mött upp vid någon begravning för de över 300 soldater som stupat i Irak. Givetvis spelar Bushs personliga feghet stor roll över hans undvikande av alla minneshögtider över dom stupade. Men det finns dessutom en rädsla i hans stab inför alla publika situationer där anhöriga inför Tv-kamerorna kan komma att anklaga Bush för att tagit deras nära och kära ifrån dom. Några sådana bilder vill för allt i-världen spindoktorerna undvika. Bush försöker undvika uppmärksamheten på förlusterna för att han vet att än flera är på väg. Samtidigt säger Rumsfield att förluster är både oundvikliga och nödvändiga för att uppnå ockupationens målsättningar. Vad vi kommer att se är en än mer aggressiv amerikansk militärtaktik, där inga hänsyn kommer att tas gentemot irakiska civila förluster. En blandning av Gaza och Guantanamo. Det är redan nu en vidrig ockupation och som leder till motstånd från flera håll. Enligt irakiska motståndscirklar finns det nu 40 olika motståndsorganisationer. De består av Baathister, kommunister som tagit avstånd från partiledningens förräderi, nationalister, soldater och officerare som avskedats genom ockupationen och religiösa från Sunni och de Shia-muslimska grupperna. Den amerikanska imperialismen är redo att offra hundratals soldater och tiotusentals irakier för att kontrollera oljan och för att utnyttja Irak som en strategisk språngbräda för fortsatta aggressioner. Men förr eller senare kommer trupperna att tvingas lämna Irak. Gör de inte det frivilligt så kommer de att drivas ut. 3 november 2003 Erik Anderson Gislaved |