Paniken kryper närmare Bushadministrationen

I samband med det ökande motståndet av den amerikanska ockupationen av Irak, med lyckade nedskjutningar av helikoptrar och med granatattacker mot högkvarteret för ockupationen samt bombningen av det italienska högkvarteret, kryper paniken närmare Bushadministrationen.
Nu är dessa attacker inte av den storleken att de kan driva ut amerikanerna, men tanken på att dessa attacker tilltar  så vållar dessa politiskt bekymmer för kolonialmakten.
Den amerikanska opinionen huvudmassa är i nuvarande läge för alla krig som USA kan vinna. Men ser opinionen att kriget leder till dagliga förluster av soldater med mångdubbelt fler sårade, i många fall invalidiserade för livet, är det inte längre så roligt för den indoktrinerade och chauvinistiske ”medelamerikanen”.

Att USA genom sitt högteknologiska övertag kan massakrera civilpersoner och soldater i ett tredje världenland på 10000 meters höjd utan att riskera egna soldater är en sak. Att genomföra en ockupation på marken är annan historia.
En annan orsak till att motståndet ökar är den ökande amerikanska brutaliteten i ockupationen. USA har svarat på gerillaattacker med kolonialmaktens sedvanliga logik.
När ockupationsmakten inte vet vilka motståndskämparna är så har ockupationsmakten börjat med att utöva kollektiva bestraffningar. Efter helikopternedskjutningen i Tikrit den 7 november så bombades området med 250 kilosbomber i en styrkedemonstration och stridsvagnar besköt hus som en kollektiv bestraffning. 
När en amerikansk trupptransporthelikopter sköts ned utanför al-Falluja framgick det i tv-bilderna att folket i staden jublade.

Dessa politiskt pinsamma bakslag för USA har lett till krav på hårdare tag i amerikansk massmedia gentemot motståndsrörelsen.
Medan progressiva amerikaner och antikrigsrörelsen kräver truppernas tillbakadragande så går de flesta politiska kommentatorer i den liberala och konservativa pressen den andra vägen. Mera trupper och hårdare tag.

Redan nu förbereder Pentagon och CIA upprättandet av det som kallas ”specialstyrkor” i Irak. Ordet specialstyrkor är bara en omskrivning för dödspatruller. En kommentator i den amerikanska tidskriften Time, Max Boot, hänvisar till Vietnamkriget i hur att bekämpa motståndet. Han säger att USA kan ”lära sig av viktiga erfarenheter från detta tidigare krig hur man skall bekämpa uppror”.
Vad denne inflytelserike kommentator säger är att USA skall upprepa de vidriga metoder som användes i Operation Fenix under Vietnamkriget. CIA använde specialstyrkor för att förinta 26000 misstänkta sympatisörer till befrielsefronten FNL, politiska aktivister, byledare, arbetare och bönder. Allt för att mörda så många ledande personer i befrielserörelsen som möjligt. 

Men den konservative Max Boot nöjer sig inte med massmord, han föreslår tortyr som en lämplig metod för ”demokratins införande” och menar att lokala irakier skall utses att göra det smutsiga jobbet. (På samma vis som tyskarna på ostfronten lät lokala balter, vitryssar och ukrainare stå för massmördandet av kommunister, judar och andra.)
I en av mediamonopolisten Murdochs större tidningar, New York Post, uttalar sig den pensionerade översten Ralph Peters, en militärkommentator som  för övrigt har ståplats i alla de stora amerikanska tidningarna:
”Delar av vår ockupationspolitik har varit naivt ensidig, bara morot och ingen piska…Vi måste ha modet att åtminstone ge ett terroristnäste en läxa och statuera exempel för andra. Al-Falluja är ett självklart val…
Om folket fortsätter att beskydda våra fiender och fiender till en sund irakisk statsbildning så måste vi införa stränga undantagslagar. I stället för att slänga iväg en massa bistånd till staden – mutor som ändå inte fungerar- så skall vi dra ner på elektriciteten, begränsa vattentillförseln, begränsa in- och utresor ur staden och organisera matförsörjningen genom ransoneringskort.”

Al-Falluja har en befolkning av Göteborgs storlek.

Peters förespråkar dessutom att inga oljeinkomster skall gå till den sunnidominerade regionen, där ungefär fem av Iraks 23 miljoner innevånare bor genom att tilldela de andra befolkningsgrupperna oljeinkomster. De norra oljefälten skall tilldelas kurderna, medan den södra delen skall gå till shiiterna i söder.
Genom detta ska sunniregionen i centrala Irak, enligt den amerikanske översten, stå ”avväpnad och ekonomiskt resurssvag”.
Slutligen gör Peters en annan slutsats av erfarenheten i Irak. USA kommer utan tvekan att invadera och ockupera andra länder i framtiden, skriver han, och måste förbereda sig i enlighet med detta:

”Vi är tvingade att lära av romarna och britterna före oss och medge värdet av straffoperationer. Att statuera exempel genom bestraffning låter kanske inte så modernt, men det är en av de mest effektiva metoderna i att styra. Där du inte kan bli älskad, måste du bli fruktad.”

Vad den inflytelserika Peter förespråkar är med andra ord de metoder som romarna gjorde mot Karthago – de jämnade staden till ytan och strödde salt i jorden så att ingenting kunde växa eller den taktik som kolonialministern Winston Churchill praktiserade när han bombade ökenoaserna och släppte giftgasbomber över upproriska stammar i Irak på tidiga 20-talet
.
Det enda översten Peters utlämnar är nazisttyskland, som slog världsrekord i straffoperationer. 

17 november
ERIK ANDERSON
erik.anderson@kpmlr.o.se
Gislaved