USA byter lakejer i Georgien.
I lördags stormade demonstranter parlamentet i Georgiens huvudstad
Tbilisi, som var samlat till sitt första möte sedan det omstridda
parlamentsvalet den 2 november. En oppositionspolitiker proklamerade sig
som president. Presidenten Sjevardnadze proklamerade undantagstillstånd
men gav på söndagskvällen upp och avsvor sig presidentposten.
Oppositionen beskyllde Edouard Sjevardnadze för valfusk samtidigt som
det amerikanska utrikesministeriet stödde anklagelserna. Enligt olika
källor har USA pumpat in miljontals dollars till oppositionen. På
samma sätt som man pumpade in pengar inför valen i Jugoslavien.
Det tog inte lång stund innan både EU och USA förklarade
sitt stöd till sina nya lakejer.
Sjevardnadzes valallians För det Nya Georgien blev i det omtvistade
valet det största partiet med 21,4 procent av rösterna och skulle
fortsatt kunnat styra med Asian Abashides Demokratiska Rörelse, som med
sina 18,9 procent blev näst största parti. Saakashvilis Nationella
Rörelse fick enligt den officiella sammanräkningen 18,8 procent
och blev tredje största parti. Hans viktigaste bundsförvant Demokraterna
fick 8,8 procent av rösterna.
Omedelbart efter valet krävde oppositionen Sjevardnadzes avgång
och nyval. Sjevardnadze medgav att det varit vissa oegentligheter i valet,
utan för den skull accepterat beskyllningarna för valfusk, och begärde
att det nyvalda parlamentet skulle sitta i en och en halv månad, tills
nya val kunde äga rum. Samtidigt skulle det påstådda valfusket
undersökas.
Då Saakashvilis demonstranter i lördags stormade parlamentet,
sedan de fått tillåtelse av specialtrupperna, mitt under Sjevardnadzes
invigningstal så tvingades Sjevardnadze att fly hals över huvud.
Den tidigare ordföranden i parlamentet Nino Burdzhanadze, som tillhör
oppositionen, proklamerade sig själv som president.
Sjevardnadze proklamerade undantagstillstånd och menade att han varit
utsatt för en väpnad kupp. Demonstranterna fick en tidsfrist på
två dygn att utrymma parlamentet och sade till pressen att han tänker
sitta sin presidentperiod tiden ut.
Sjevardnadze blev 1992 ordförande i Georgiens säkerhetsråd
och blev vald till president för första gången 1995. Han överlevde
två attentatsförsök. Ett 1995 och de andra 1998.
Den USA utbildade juristen Michael Saakashvili, som är USA:s nya kort
i Georgien, betecknade kuppen som en sammetsrevolution. Oppositionens taktik
att samla folk från hela landet för att besätta parlamentet
var en upprepning av stormningen av parlamentet i Belgrad då Milosevic
avsattes.
Kuppen lyckades och Sjevardnadze avgick sedan den ryska utrikesministern
Igor Ivanov rykt in för att medla. Han samtalade på söndagen
både med oppositionen och Sjevardnadze.
Sjevardnadze stöttades i många år av västmakterna
och har genom åren fört en provästlig politik. Georgien har
sökt NATO-medlemskap. Men han har samtidigt balanserat förhållandet
till Ryssland. Men nu kräver USA stabilare lakejer vid rodret.
USA har över 100 militärer i landet, som skall träna georgiska
militärer i ”anti-terror taktik”.
Även Ryssland har militära styrkor i Georgien, som blev kvar efter
Sovjetunionens upplösning. Denna pro-västliga kontrarevolution
i kontrarevolutionen kommer att få konsekvenser för hela regionen.
Georgien med sina knappt fem millioner innevånare är strategiskt
placerat vid Svarta havet söder om Ryssland och norr om Turkiet. Georgien
har dessutom gräns tillsammans med Armenien, Azerbadjan och Tjetjenien.
En viktig pipeline , som skall gå från fälten vid Kaspiska
havet till Turkiet skall vara klar 2005.
(I dagarna under kuppförsöket slant tungan i de borgerliga media.
I media hette det att Georgien var tidigare ”en välmående Sovjetstat”,
med en relativt avancerad industri och med en välutbildad befolkning.
Efter kuppen så hette det att folket gjort uppror mot kommunisten Sjevardnadze!
)
De 12 åren efter Sovjets upplösning har i liket med andra
före detta Sovjetrepubliker i Kaukasus och Centralasien kännetecknats
av en lång utförsbacke. Nu är Georgien ett av de fattigaste
länderna i före detta Sovjetunionen.
Tre utbrytningar till trots, så lyckades Sjevardnadze, för en
tid ge sken av att hålla att hålla samman Georgien. Hans pro-västliga
linje skulle bana vägen för amerikanska och västeuropeiska
investeringar. Inför presidentvalet 2000 åkte flera västledare
till Georgien för att ge sitt stöd till Sjevardnadze. Den tyske
förbundskanslern, Gerhard Schröder, som även han ville
bevaka sina intressen i området stödde Sjevardnadze. I ett hycklande
tal, med tanke på den sociala och ekonomiska nedgång Georgien
genomlevt så sade Schröder:
” Under Eduard Sjevardnadzes ledarskap, har ert land gjort anmärkningsvärda
framsteg i att utveckla en demokratisk och konstitutionell stat. Det är
en imponerande syn att se hur folk, i synnerhet unga människor, i ert
land bygger upp ett civilt samhälle på Sovjetunionens ruiner.”
Även Ryssland stödde Sjevardnadze och återupptog energilevraranser
inför 2000 års presidentval för att minska missnöjet
samtidigt som man inte ville försämra relationerna med amerikanarna
som även dom stödde Sjevardnadze.
År 2000 år presidentval vanns av Sjevardnadze som fick 80,4
procent av rösterna mot kommunistpartiets ordförande, Dzhumber
Patiashvili, som fick 16,6 procent av rösterna.
Även detta val kännetecknades av oegentligheter, men då
var Sjevardnadze fortfarande imperialismens man så imperialismen godkände
valet.
*
Sjevardnadze kom att stödja den amerikanska ockupationen i Irak. Men
hans imperialistiska herrar tappade tålamodet.
Georgien plågades av utbredd korruption och en gigantisk kriminalitet.
Något som gör investeringar osäkra. Det har dessutom förekommit
kidnappningar av västerlänningar och Georgien har på senare
år inte betalat av på sin utlandsskuld. USA stoppade tidigare
under året fortsatt ekonomiskt bistånd till Tbilisi.
Landet har sedan Sovjets upplösning splittrats av utbrytningar , inbördeskrig
allmän oro och sociala protester.
I en uppriktig artikel, för att komma från Aftonbladet ,skriver
Sture Olsson :
” Tiden har runnit ut för Eduard Sjevardnadze – USA behöver pålitligare
lakejer”
” De senaste tio åren har USA gett mer ekonomisk hjälp till Geogien,
räknat per capita, än till något annat land utöver Israel.
Biståndet handlar knappast i första hand om att etablera demokrati-
det handlar om olje- och gasledningen som påbörjats från
Baku i Azerbajdzjan via Tbilisi i Georgien till Cayhan i Turkiet. Det handlar
om amerikansk kontroll av Georgiens oljetillgångar, Georgiens medlemskap
i Nato och amerikanska truppers tillträde till Pankisi-dalen, där
man sögs bekämpa terrorister.
USA:s ambassadör i Georgien, Richard Miles, anses för ett par
år sedan ha börjat bana väg för unga , oppositionella
georgiska politiker. Miles har varit stationerad i Azerbajdzjan och har medverkat
till att säkra USA: s oljeintressen där. Han arbetade i Belgrad
och underblåste oppositionen som till slut störtade Milosevic
på samma sätt som nu påminner om Sjevardnadzes fall. Han
har en kort tid varit verksam i Bulgarien och banat väg för landet
i Nato. Med USA:s inblandning i det geopolitiska spelet är Sjevardnadzes
maktdagar till ända.”
Moren har gjort sin plikt, moren kan gå
*
Georgien kommer att gå en stormig tid till mötes. De nya lakejerna
har inte det sociala stöd som dom vill påstå och Georgien
kommer att bli ett spänningsfält mellan USA och ryska intressen.
Fotnot: Sjevardnadze föddes 1928 och valdes till generalsekreterare
i det revisionistiska sovetiska kommunistpartiet 1972. På den
tiden hyllade han Brezjnev med orden.” För en del människor går
solen upp i öster. Men för oss, så går solen upp i norr.”
I samband med Gorbatjovs tillsättande, så blev Sjevardnadze en
av Gorbatjovs främsta anhängare och utrikesminister, under slagord
som att ”förnya socialismen”, som ledde till Sovjets upplösning.
För Georgiens del har Sjevardnadzes linje lett till att landet nu degraderat
sig till en bananrepublik styrd av den amerikanska ambassaden.
25 november
Erik Anderson
Gislaved
Skriv i gästboken
vad du tycker, eller kommentera artikeln här:
|