Vänsterpartiet bjuder in quislingar från Irak


 I samband med upptakten till det kriminella anfallskriget mot Irak deklarerade vänsterpartister från talarstolarna sitt entydiga avståndstagande från USA:s planer gentemot Irak.

 Nu i efterhand vet vi vad dessa vackra ord var värda från herrar och damer  som Gudrun Schyman , Lars Ohly och Kalle Larsson. Ingenting, absolut ingenting. Istället för att bjuda in folk från den irakiska motståndsrörelsen så går Vänsterpartiet, enligt  en artikel i vecko-tidningen Flamman, ut och bjuder in partier och rörelser som arbetar som USA:s agenter i Irak och Mellanöstern.

 Ett av dessa partier är ”Iraks Kommunistiska Parti”, sitt stolta namn till trots, ett parti som sitter i USA:s quisling- regering i Bagdad, i bästa samförstånd med bankbedragare och charlataner.
 
 Hamid Mousa, ordförande i partiet,  sitter som shia-representant  i det av den amerikanska ockupationsmakten handplockade så kallade provisoriska  regeringsrådet. Iraks kommunistiska parti spelade en progressiv roll på 50,60 och 70 talen i Iraks omvandling till ett sekulariserat och icke feodalt samhälle.

 Men idag styrs IKP av en ledning som är alltigenom proimperialistisk. Dess opportunistiska ledning parti har sålt själ och hjärta för en handfull dollar. Något som fått många att lämna partiet.

 ”Iraks kommunistiska parti” har varit i allians med USA sedan ett årtionde. Ett faktum  som större delen av antikrigsopinionen inte känt  till.

 Under antikrigsarbetet deltog partiet och dess representanter i olika fredskommittéer och nätverk, men endast för att dra fokus från den amerikanska aggressionen. För IKP var Saddam Husseins regim huvudfienden medan USA:s politik över huvud taget inte kommenterades. Beskrivningar av USA:s imperialistiska oljeintressen förekom inte i partiets organ.

 I partiets interna dokument står klart och tydligt vad det handlar om. I Mauadil al-Hezb (Partimedlemmen) , juni 2002, skriver deras partiordförande Mousa  bl. a. :

 ” Världssamfundet som leds av USA, insisterar på befrielsen av Irak. Och de första dagarna av kriget kommer att bli avgörande. Därför skall vi göra en kraftansamling tillsammans med våra allierade, USA.”

 Smaka på dessa ord: ”Världssamfundet”, ”befrielsen av Irak” och ” våra allierade USA” hette det internt redan året innan aggressionen inleddes.

 Orden kunde lika gärna kommit från knähunden Tony Blair eller varför inte från våra egna krigshetsare som Per Ahlmark och Expressens ledarredaktion.

 Detta parti arbetar nu, enligt avhoppare från partiet, med att vara ockupationsmakten behjälplig i att ange motståndskämpar mot det amerikanska kolonialstyret.  Men detta hindrar inte Lars Ohly att påstå i Flamman –  ”IKP har varit väldigt tydliga i sitt motstånd mot kriget, och de är väldigt tydliga i motståndet mot ockupationen. Det finns ingen skäl att tvivla på deras uppsåt.”

 Att driva väpnad kamp på USA:s sida, att sitta med i en handplockad ockupation kallar Lars Ohly, för motstånd mot ockupation. Detta är skamligt utan dess like men värdigt ett parti som gjort uppslutningen kring socialdemokratin som helig princip.

 Redan för sex år sedan skrevs det i helt öppna källor om CIA:s stöd till de reaktionära kurdledarna i norra Irak men även om CIA:s stöd till det så kallade kommunistpartiet.
I Washington Post av den 26:e juni 1997  står en i sammanhanget intressant artikel.
Den handlar om hur CIA:s dåvarande försök att störta den irakiska regeringen kollapsade i mitten av nittiotalet, eftersom öppna strider bröt ut mellan de två reaktionära  kurdiska partierna KDP och PUK efter hundslagsmål om transitavgifter i smuggeltrafiken mellan Irak och Turkiet.
I artikeln står det om ett planerat anfall bl a mot oljestaden Kirkuk:  –  ” Den fjärde mars, 1995, skulle det ske en koordinerad attack mot garnison -städerna Mosul och Kirkuk bestående av 20 000 kurdiska gerillasoldater, ett tusen soldater från Nationalkongressen och ett tusen beväpnade anhängare till irakiska kommunistpartiet, enligt generalen Wafiq Samarri, Saddams före detta underättelsechef. Han hoppade över till Nationalkongressen och planlade offensiven. ”

 Medan irakiska kommunist- partiet och dess representanter i Västeuropa spelade under täcket i fredsarbetet som krigsmotståndare kan man inte säga detta om de kurdiska partier som även de deltagit i CIA:s krig om oljan. De har från början öppet stött kriget och stöder USA i vakthållningen i en stad som Kirkuk.

 De kurdiska partierna PUK och KDP bildar  tillsammans en
regional regering i norra Irak, under beteckningen KRG. Allt givetvis under CIA:s och USA:s överinseende.  De upplåter sitt territorium till CIA:s och den amerikanska militärens operationer. De har gjort de kurdiska frågan underordnad USA:s strategiska intressen.

 Till Vänsterpartiets kongress är KRG:s Sverigerepresentant inbjuden.

 Medan det finns kurder i den nationella motståndskampen som bekämpar ockupationen av Irak, så har de reaktionära kurdiska parterna genom KRG gjort CIA:s agenda i mellanöstern till sin. Vänsterpartiets Lars Ohly försöker försvara KRG:s närvaro på kongressen med att KRG utgör motvikt mot Turkiet!

 Ingenting kan vara felaktigare. Sanningen är att amerikanska soldater tillsammans med de kurdiska partierna KDP och PUK varit med om att slakta kurdiska kämpar från Turkiet som sökt sin tillflykt i gränsbergen mellan Irak och Turkiet undan den turkiska militärens offensiver.

 Hade Lars Ohly haft någon politisk hederlighet så skulle han på det kraftigaste fördömt KDP:s och PUK:s slaktande av turkiska kurder.

 Men istället för att fördöma de reaktionära kurdiska klanledarnas uppslutning kring CIA så inbjuder han deras Sverige- representant som hedersgäst till Vänsterpartiets kongress. Så har Vänsterpartiet, nu  via bakvägen,  godkänt den amerikanska ockupationen av Irak.
Genom sitt samarbete med socialdemokratin i inrikespolitiken, kommer även de sista resterna av progressivitet i utrikespolitiken att sopas bort i Vänsterpartiet

 Cyniskt är Ung Vänsters och Vänsterpartiets spel. Medan moderpartiet vill visa socialdemokratin lojalitet genom att bjuda in quislingpartier från Irak till sin kongress så går samtidigt Ali Esbati från ungdomsförbundet ut och hyllar det irakiska motståndet. Men så gäller det för de principlösa herrarna och damerna i Vänsterpartiet såväl som i dess ungdomsförbund  att samla så mycket folk under vingarna som möjligt, allt från stödjare av quislingar till sympatisörer av motståndskampen.


1 december 2003
Erik Anderson, Gislaved

Skriv i gästboken   vad du tycker, eller kommentera artikeln här:

Ditt namn: 
Din e-post: