Vänsterpartiet bjuder in quislingar från Irak
I samband med upptakten till det kriminella anfallskriget mot Irak
deklarerade vänsterpartister från talarstolarna sitt entydiga avståndstagande
från USA:s planer gentemot Irak.
Nu i efterhand vet vi vad dessa vackra ord var värda från
herrar och damer som Gudrun Schyman , Lars Ohly och Kalle Larsson. Ingenting,
absolut ingenting. Istället för att bjuda in folk från den
irakiska motståndsrörelsen så går Vänsterpartiet,
enligt en artikel i vecko-tidningen Flamman, ut och bjuder in partier
och rörelser som arbetar som USA:s agenter i Irak och Mellanöstern.
Ett av dessa partier är ”Iraks Kommunistiska Parti”, sitt stolta
namn till trots, ett parti som sitter i USA:s quisling- regering i Bagdad,
i bästa samförstånd med bankbedragare och charlataner.
Hamid Mousa, ordförande i partiet, sitter som shia-representant
i det av den amerikanska ockupationsmakten handplockade så kallade provisoriska
regeringsrådet. Iraks kommunistiska parti spelade en progressiv roll
på 50,60 och 70 talen i Iraks omvandling till ett sekulariserat och
icke feodalt samhälle.
Men idag styrs IKP av en ledning som är alltigenom proimperialistisk.
Dess opportunistiska ledning parti har sålt själ och hjärta
för en handfull dollar. Något som fått många att lämna
partiet.
”Iraks kommunistiska parti” har varit i allians med USA sedan ett
årtionde. Ett faktum som större delen av antikrigsopinionen
inte känt till.
Under antikrigsarbetet deltog partiet och dess representanter i olika
fredskommittéer och nätverk, men endast för att dra fokus
från den amerikanska aggressionen. För IKP var Saddam Husseins
regim huvudfienden medan USA:s politik över huvud taget inte kommenterades.
Beskrivningar av USA:s imperialistiska oljeintressen förekom inte i partiets
organ.
I partiets interna dokument står klart och tydligt vad det handlar
om. I Mauadil al-Hezb (Partimedlemmen) , juni 2002, skriver deras partiordförande
Mousa bl. a. :
” Världssamfundet som leds av USA, insisterar på befrielsen
av Irak. Och de första dagarna av kriget kommer att bli avgörande.
Därför skall vi göra en kraftansamling tillsammans med våra
allierade, USA.”
Smaka på dessa ord: ”Världssamfundet”, ”befrielsen av Irak”
och ” våra allierade USA” hette det internt redan året innan aggressionen
inleddes.
Orden kunde lika gärna kommit från knähunden Tony
Blair eller varför inte från våra egna krigshetsare som
Per Ahlmark och Expressens ledarredaktion.
Detta parti arbetar nu, enligt avhoppare från partiet, med att
vara ockupationsmakten behjälplig i att ange motståndskämpar
mot det amerikanska kolonialstyret. Men detta hindrar inte Lars Ohly
att påstå i Flamman – ”IKP har varit väldigt tydliga
i sitt motstånd mot kriget, och de är väldigt tydliga i motståndet
mot ockupationen. Det finns ingen skäl att tvivla på deras uppsåt.”
Att driva väpnad kamp på USA:s sida, att sitta med i en
handplockad ockupation kallar Lars Ohly, för motstånd mot ockupation.
Detta är skamligt utan dess like men värdigt ett parti som gjort
uppslutningen kring socialdemokratin som helig princip.
Redan för sex år sedan skrevs det i helt öppna källor
om CIA:s stöd till de reaktionära kurdledarna i norra Irak men även
om CIA:s stöd till det så kallade kommunistpartiet.
I Washington Post av den 26:e juni 1997 står en i sammanhanget
intressant artikel.
Den handlar om hur CIA:s dåvarande försök att störta
den irakiska regeringen kollapsade i mitten av nittiotalet, eftersom öppna
strider bröt ut mellan de två reaktionära kurdiska partierna
KDP och PUK efter hundslagsmål om transitavgifter i smuggeltrafiken
mellan Irak och Turkiet.
I artikeln står det om ett planerat anfall bl a mot oljestaden Kirkuk:
– ” Den fjärde mars, 1995, skulle det ske en koordinerad attack
mot garnison -städerna Mosul och Kirkuk bestående av 20 000 kurdiska
gerillasoldater, ett tusen soldater från Nationalkongressen och ett
tusen beväpnade anhängare till irakiska kommunistpartiet, enligt
generalen Wafiq Samarri, Saddams före detta underättelsechef. Han
hoppade över till Nationalkongressen och planlade offensiven. ”
Medan irakiska kommunist- partiet och dess representanter i Västeuropa
spelade under täcket i fredsarbetet som krigsmotståndare kan man
inte säga detta om de kurdiska partier som även de deltagit i CIA:s
krig om oljan. De har från början öppet stött kriget
och stöder USA i vakthållningen i en stad som Kirkuk.
De kurdiska partierna PUK och KDP bildar tillsammans en
regional regering i norra Irak, under beteckningen KRG. Allt givetvis under
CIA:s och USA:s överinseende. De upplåter sitt territorium
till CIA:s och den amerikanska militärens operationer. De har gjort de
kurdiska frågan underordnad USA:s strategiska intressen.
Till Vänsterpartiets kongress är KRG:s Sverigerepresentant
inbjuden.
Medan det finns kurder i den nationella motståndskampen som
bekämpar ockupationen av Irak, så har de reaktionära kurdiska
parterna genom KRG gjort CIA:s agenda i mellanöstern till sin. Vänsterpartiets
Lars Ohly försöker försvara KRG:s närvaro på kongressen
med att KRG utgör motvikt mot Turkiet!
Ingenting kan vara felaktigare. Sanningen är att amerikanska
soldater tillsammans med de kurdiska partierna KDP och PUK varit med om att
slakta kurdiska kämpar från Turkiet som sökt sin tillflykt
i gränsbergen mellan Irak och Turkiet undan den turkiska militärens
offensiver.
Hade Lars Ohly haft någon politisk hederlighet så skulle
han på det kraftigaste fördömt KDP:s och PUK:s slaktande av
turkiska kurder.
Men istället för att fördöma de reaktionära
kurdiska klanledarnas uppslutning kring CIA så inbjuder han deras Sverige-
representant som hedersgäst till Vänsterpartiets kongress. Så
har Vänsterpartiet, nu via bakvägen, godkänt den
amerikanska ockupationen av Irak.
Genom sitt samarbete med socialdemokratin i inrikespolitiken, kommer även
de sista resterna av progressivitet i utrikespolitiken att sopas bort i Vänsterpartiet
Cyniskt är Ung Vänsters och Vänsterpartiets spel. Medan
moderpartiet vill visa socialdemokratin lojalitet genom att bjuda in quislingpartier
från Irak till sin kongress så går samtidigt Ali Esbati
från ungdomsförbundet ut och hyllar det irakiska motståndet.
Men så gäller det för de principlösa herrarna och damerna
i Vänsterpartiet såväl som i dess ungdomsförbund
att samla så mycket folk under vingarna som möjligt, allt från
stödjare av quislingar till sympatisörer av motståndskampen.
1 december 2003
Erik Anderson, Gislaved
Skriv i gästboken
vad du tycker, eller kommentera artikeln här:
|