Ny kursändring i den borgerliga historieskrivningen.

Var det ovidkommande vilken sida som segrade i Andra Världskriget? Ja tydligen vill TV2:s redaktionsledning få historieuppfattningen dit hän att vilken sida som segrade på Ostfronten (Där kriget till 85%, avgjordes) hade ingen betydelse. Underrubriken till den programserie från BBC som TV2 visat lydde: "Tyrannernas tvekamp". Smaka på dessa ord "Tyrannernas tvekamp". Den kamp som Sovjet bedrev under några för mänskligheten kritiska år mot Nazityskland skall numera i den borgerliga historieskrivningen reduceras till en simpel rivalitet mellan två onda system . 

Den borgarklass som på den europeiska kontinenten var Hitlertyskland behjälplig skall rentvås. BBC serien förteg som vanligt det Brittiska Imperiets alla försök under trettiotalet att få Hitlertyskland att gå österut. Allt i ett försök att krossa allt vad socialism och kommunism heter. 

Programmet nämner inte med ett ord hur Brittisk diplomati under 30-talet försökte få Hitler tyskland att gå österut i syfta att krossa socialismens Sovjetunionen. Hatet mot kommunismen hos Englands härskande klasser och BBC:s uppdragsgivare i dåtid som nutid är lika aktuell. Inte heller nämner program -serien att Storbritannien och USA senare var allierade med Sovjet. Även detta historiska faktum passar inte in i den nya propagandabilden .

I samband med Nazismens och Fascismens segrar i bla Italien och Tyskland , drog Englands härskande klasser en suck av lättnad. I sina hågkomster skriver Sumner Welles före detta "Assistant Secertary of State" och personlig vän till Roosevelt följande: " Till en början , så kände sig stormakterna lättade , i synnerhet Storbritannien. Utifrån Storbritanniens ståndpunkt hade Italien blivit tyst och lugnt. Där fanns numera ett styre som skoningslöst skulle utrota varje rest av kommunism. 

Affärsintresserna i varje Västeuropeisk demokrati och i den nya världen välkomnade Hitlerismen som en barriär mot kommunismens expansion. Dom såg i Nazismen en garant för lag och ordning i Tyskland och att storfinansens intressen skulle skyddas. Bland de reaktionära delarna i kyrkan hördes lovsånger..

I fallet med Hitler likväl som i fallet med Mussolini så var de som var giriga , de Konservativa och de kortsiktiga de som hyllade dessas makttillträden med entusiasm. Jag kommer ihåg en Amerikansk ambassadör som officiellt hyllade Mussolini som en frambärande av en ny ärofull epok ,inte bara för det Italienska folket utan för hela den civiliserade världen"

Den Churchill som för några år sedan utsågs som århundradets europé av den intellektuella eliten gratulerade i Rom 1927 Italienarna för deras; " triumfatoriska kamp mot Leninismens bestialiska hunger och lidelser. och som gjorde en stor tjänst år världen.  Italien har visat hur man bekämpar de subversiva krafterna samtidigt som man samlar massorna under riktigt ledarskap med värdegemenskap och med en vilja att försvara det civiliserade samhällets ära och stabilitet. Italien har gett ett motgift mot det ryska giftet. Hädanefter kommer ingen stormakt att var utan de yttersta försvarmetoderna mot den cancerogena framväxten av Bolsjevismen" Utan några som helst omskrivningar så slog Churchill fast att fascismen är framgångsvägen för alla stormakter som motvikten till socialismens och kommunismens ideologiska utbredning. Det var bla de härskande klassennas antikommunism i väst som gjorde Hitler och Mussolini möjliga. Men om dessa elementära sakförhållanden tigs det i BBC- serien. 

Den borgarklass som såg med gillande på Hitler och Mussolini på den tid det verkligen begav sig kommer nu 60 år senare genom BBC-program att anklaga Sovjet för dåliga försvars -förberedelser mot Hitlertyskland! Kan hyckleriet i historiska frågor bli större? Jag bara undrar. 

Den brittiska politik som under hela trettiotalet gick ut på att uppmuntra Hitler , bara han slog mot socialism och kommunism , ledde till slut att även det Brittiska imperiets existens blev hotat av den alltmer dominerande makten Tyskland. Under de år då Sovjet utkämpade den mest heroiska kamp mot hela den kontininentaleuropeiska reaktionen för mänskligheten och även för Storbrittaniens överlevnad som självständig nation tvingades antikommunismen tillbaka. Den Churchill politiskt närstående Lord Beaverbrook uttalade sig i New York under vintern 1942 följande sanningens ord om Sovjet; " Stalins kommunism har vunnit beundran och applåder i alla västliga nationer. Kommunismen under Stalin har gett oss de finaste och bästa exemplen på patriotism i världshistorien. 

Stalins kommunism har dessutom frambringat världens bästa generaler.

Men förföljelsen av de kristna frågar någon? Inte alls. Det finns ingen religions - förföljelse. Kyrkorna är öppna. Racistisk bestraffning av minoriteter? Inte alls. Judarna har lika rättigheter som alla andra. Men politiska utrensningar då?

Javisst, de fanns. Men det står numera klart att de som sköts skulle ha förrått Ryssland till dess Tyska fiende."

När Sovjet och dess ledare Stalin under de avgörande åren 1941-1944 utkämpade den bittraste strider mot Hitler -tyskland och dess medlöpare ,för övrigt även den brittiska nationens överlevnad fanns det inte så mycket utrymme för anti-kommunistisk propaganda. Sanningen om Sovjet tilläts komma fram under dessa år för en västerländsk publik. 

I programmets första del sägs att Stalin ignorerade alla varningar mot ett förestående tyskt anfall. Att ett tyskt anfall skulle komma förr eller senare visste Stalin men Stalin hade noterat erfarenheterna från första världskriget där den ryska mobilisering omedelbart gav anledning till angrepp från det kejserliga Tyskland. Dessutom hade västmakterna spritt rykten under hela våren 1941 att ett tyskt angrepp var omedelbart förestående. De reaktionära krafterna i USA och Storbritannien önskade att "tussa ihop" Tyskland och Sovjetunionen. Detta i en tid då Sovjet och Stalin inte hade några som helst garantier hur England och USA skulle reagera. Av den orsaken bemöttes många underrättelser med  välgrundad misstänksamhet. Att hemliga försvarsförberedelser gjordes bekräftas från Zjukovs memoarer. Dock inte fullskalig mobilisering av skäl som ovan givits. Filmen försöker leda i bevis att Stalin var handlingsförlamad under krigets första veckor. Men detta motsägas av borgerliga forskare som har viss yrkesheder och inte kan skriva vilken smörja som helst. " Långt från att försvinna och gömma sig i sin privata bostad i Kreml eller i sin datja i Kuntsevo ,under krigets första veckor så påbörjade Stalin en väldigt hård arbetsrutin, han visade näppeligen någon panik eller fruktan som generellt har tillskrivits honom av Västliga eller Ryska historiker.

Steven J. Main: 'Stalin in June 1941: A Comment on Cynthia Roberts', in: 'Europe-Asia Studies', Volume 48, No.5 (July 1996); p.837).

Steven Main från University of Edinburgh har undersökt Stalins besöksdagbok under den aktuella tiden : "På krigets första dag (22 juni) påbörjades Stalins officiella arbetsdag 05.45 och slutade 16.45."
" Stalin höll möten med olika ledande Sovjetiska regerings och militär -företrädare, inkluderande Molotov(Utrikesministern) Timoshenko (Försvarsministern),

Zjukov (Röda Armechefen), Kuznetsov (Befälhavare för Norra Kaukasus och Baltiska militärdistrikten), och Shaposhnikov (Försvarsministeriet) Totalt , under angreppets första dag höll Stalin möten med över 15 enskilda medlemmar i Sovjetregeringen och dess militärapparat."

Steven J. Main: ibid.; 1). 837, citerande '1zvestiya 'TsK KPSS', Volum 6, 1990; p. 216-22).

Dessutom erinrar sig Marshalken Zjukov att Stalins arbetsdagar var ännu längre än vad som visas i hans besöksdagbok. I sina memoarer skriver han att han talade med Stalin 30 minuter efter midnatt.
Besöksdagboken berättar att under krigets första vecka följande .
" Stalins officiellt kortaste dag var den 24 juni, den varande lite över fem timmar, men denna avlöste en arbetsdag (23juni) som hade varat i nästan 24 timmar-22 timmar och 35 minuter!"

(Steven J. Main: op. Cit.; p. 837,citerande 'Izvestia TsK KPSS', Volum 6, 1990, p. 217).

Likadant var det 25/26 juni . "Stalin rapporteras har 24 timmars sammanträden"

(Steven I. Main: ibid.; p.837 från 'Izvestia lsK KPSS', Volum 6, 1990, p. 218-19).
 
 

Om 26 och 27 juni 

"hans protokollförda arbetsdagar höll på i tio timmar åt gången , och möjligen som ett resultat av hans fysiska och mentalt pressade schema så kom hans arbetsdag för den 28 juni återigen att vara lite över fem timmar"

(Steven J. Main: ibid.; p. 837, citing 'Izvestiya TsK KPSS'. Volume 6, 1990, p.218-19).

Allt detta under första krigsveckans 168 timmar.

Molotov säger i sin memoarbok: Det är fel att säga att han var förvirrad, men han var bekymrad, men han visade det inte. Att säga att han inte var bekymrad skulle vara löjligt. Men författare beskriver honom på ett sätt han definitivt inte var, alltså som en avtrubbad sinnessjuk. Denna beskrivning är naturligtvis absurd. Under hela denna tid , som alltid - så arbetade han .Han förlorade aldrig kontrollen över sig själv och han hade alltid kvar sin talförmåga"

Akademikern Main summerar sin forskning med följande ord: 
"I bedömmningen av hans besöksdagbok , likväl som uttalanden av hans medarbetare samt de viktiga beslut som fattades av både parti och stat osv. så verkar inte ståndpunkten att Stalin låste in sig själv för någon längre tid under denna kritiska öppningsperiod av Sovjetisk-Tyska kriget ha någon trovärdighet." 

Steven j. Main

När programserien försöker påstå att Stalin var handlingsförlamad , så är det bara propaganda upprepad till leda enligt Goebbels devis att en lögn sakll upprepas tills den tas för sanning. 

Den verkliga handlingsförlamningen skedde i väst där britterna behöll hundratusentals soldater för att förtrycka folken i sina kolonier istället för att mobilisera dessa mot Tyskland. Även mitt under brinnande krig var det Brittiska Imperiets bestånd viktigare än Kampen mot Hitler tyskland 

Medan kriget på ostfronten var ett krig mellan två väsensskilda sociala system och dessutom ett landkrig där 85% av Tysklands arméer maldes ner så var bilden i Västeuropa en annan . 

År 1983 kunde den socialdemokratiska historiken Alf W. Johansson fortfarande skriva följande om medlöperi och antikommunism.
"Mellan ockupationsmakt och ockuperade uppstod emellertid så småningom ett slags betingat samarbete framtvingat både av ockupationsmaktens intresse av att kunna utnyttja de ekonomiska resurser som fanns i de ockuperade länderna för de egna krigsansträngningarna och av de ockuperade ländernas behov att på något sätt hålla igång den egna ekonomin. Det gällde att kunna föda och kläda den egna befolkningen och förhindra socialrevolutionära förändringar . Tyskarna hade i och för sig den totala makten . De kunde om de så önskade tvinga igenom sin vilja , men de insåg så småningom att det var både lättare och effektivare att få ut ekonomiska resurser ur en relativt pacificerad nation än en nation i uppror" Från boken "Den Nazistiska utmaningen" Tiden 1983 

De lokala borgarklassena samarbetade med Hitlertyskland och för att förhindra "socialrevolutionära förändringar". 
Genom sin samarbetspolitik blev de ockuperade ländernas produktionsaparater riktiga mjölkkossor åt Hitler så att denne kunde kasta in än mer resurser mot Sovjet. . Att som BBC filmen 60 år i efterhand beskylla det socialistiska Sovjetunionen för att genom sin motståndskamp "sakna respekt för människoliv" är ett hyckleri i högre skolan .

Vad filmen angriper är själva tanken på anti- fascistisk motståndskamp. Hade inte Stalins Sovjet kämpat emot med alla till buds stående medel hade utgången varit en annan. Hyckleriet antar astronomiska propotioner när programseriens sista och fjärde del förebrår Stalin att han nästan förlorade kriget genom " inkompetens". Fakta är ju att nästan hela kontinentaleuropa med ledning av dess styrande borgarklasser kapitulerade och inordnade sig i den nazityska produktionsordningen. Engelsmännen flydde med svansen mellan benen efter slaget vid Dunquerqe 1940 för att sedan återvända i juni 1944 med amerikansk hjälp när de sovjetiska arméerna redan vunnit flera avgörande segrar på ostfronten. 

I det andra avsnittet förtalas den sovjetiska partisanverksamheten å det grövsta. Medlöpare till tyskarna får nu i BBC:s program träda fram och kalla de kommunistiska partisanerna för "banditer". Denna heroiska partisanverksamhet som orsakade 465 tusen döda tyska soldater och band upp stora militära resurser för axelmakterna får nu skulden för tyskarnas brutalitet.
I programmet beskylldes partisanerna för att ofta avrätta medlöpare och tillfångatagna tyska militärer precis som om detta faktum skulle vara unikt för den sovjetiska befrielsekampen. Vilka rörliga förband kan administrera fasta fångläger? Men BBC begär det omöjliga av de sovjetiska partisanförbanden vilka fick kämpa under de extremaste svårigheter mot tyskar och lokala femtekollonnare vilka trätt i ockupationsmaktens tjänst. 

Lika hycklande och förljugen blir serien när den i andra delen påstår att den "Nationella Ukrainska armén" under ledning av fascisterna Stetsko och Bandera kämpade "både mot tyskar och kommunister". Detta är en gigantisk lögn i syfte att rentvå de landsförrädare som utförde allt smutsigt förintelse -arbete åt det Tredje riket. 

Det fanns vissa motsättningar mellan tyskarna och "Nationella ukrainska armen" då dessa ville proklamera ett "Oberoende Ukraina" under tysk ledning medan Hitler ville att Ukraina helt skulle ligga under 100% tysk kontroll. 
Dessa motsättningar var bara som motsättningar i samma ganster- familj.. I ett direktiv från OUN:s hemliga polis den 28:e oktober 1943 fastslås följande: "För var och en gäller att skulle någon attackera Tyskland från OUN-UPA:s led . Kommer denna att gripas , dömas och bli skjuten." Bara under 1943 gav Nazisterna dessa så kallade "Ukrainska nationalister" 700 granatkastare, över 10.000 maskingevär , 26. 000 automatgevär , 100.000 handgranater, 80000 minor, 22000 pistoler radioutrustningar och annat för att bekämpa partisanerna och Röda Armen. Detta var den så kallade "tredje kraften" som BBC yrar om. 

På 70-talet , innan den fullständiga anti- kommunistiska fördummingen satt in, kunde svensk TV visa vilka jude- utrotande nazimedlöpare dessa Ukrainska så kallade nationalister var .

Om det gigantiska slaget om Stalingrad vill programmakarna påskina att det var Sovjetiska straffångar som slogs från man till man i Stalingrads ruiner. Visst fanns det straffbataljoner i detta krig då
även fångar skulle utföra sin patriotiska plikt , men att påstå att dessa bataljoner skulle utgöra någon nämnvärd del av den sovjetiska krigsinsatsen i Stalingradområdet är inget annat är en grov förolämpning mot hjältestaden Stalingrads kämpar. 

Tror verkligen någon vettig människa att Stalingrads försvarare skulle hålla ut om massan av soldaterna skulle varit lågmotiverade straffångar? I själva verket var det kommunistiska partiets medlemmar kraftigt överrepresenterade bland de som stupade under Andra Världskriget sett i befolkningen i övrigt. 

Rent patetisk blir jämförelsen mellan nazisternas judeutrotningar och de sovjetiska myndigheternas beslut att förflytta en del minoritets folk som hade samarbetat med nazisterna. Även om Sovjetfolken i stort höll samman inför angreppet från Axelmakterna, så fanns det minoritetsfolk som samarbetade med ockupationsmakten. Taktiken att utnyttja gamla motsättningar mellan olika folk är inget nytt i historien.  Så gjorde britterna i Indien. Så gjorde USA i Vietnam och så gjorde Nazityskland i södra Sovjetunionen. Ett exempel på detta var Krimtartarerna . Av dess befolkning på 200.000 på Krimhalvön , som ockuperades av Tyskarna under ett år, blev hela 20000 direkta medlemmar av "Musilman" och senare "Tatar"-kommittéerna . Dessa mördade alla kommunister de kom åt och hjälpte tyskarna att bekämpa partisanerna.

Som det låter i BBC-serien var det endast en handfull människor som samarbetade med ockupationsmakten. 

Tyvärr var det i detta och i en del andra fall betydligt fler än så -något som förtigs i BBC-serien.

För att dessa inte skulle falla Röda armen i ryggen , så togs ett beslut den 11 maj 1944 att förflytta detta folkslag från Krim till Centralasien.
Lägg märke till datum . den 11:e Maj var kriget fortfarande inte avgjort, fronten kunde än en gång rullas tillbaka över Krim-halvön- på vems sida skulle Krimtartarerna stått då? De sovjetiska myndigheterna visste att det fanns folk i den tyska överheten som vid det här laget planerade att bli av med Hitler och sluta separatfred med England och USA men inte med Sovjet!

(Ett misslyckat attentat mot Hitler genomfördes också) Dessa krafters agerande syftade till att Tyskland skulle kasta alla sina resurser österut. Dessutom togs det sovjetiska beslutet vid en tidpunkt då den utlovade andra fronten i Normandie ännu inte hade upprättats och mycket stora tyska stridskrafter ännu inte var nedkämpande. På grund av de allmänna umbärandena i Sovjet under Andra Världskriget så kom många att dö i dessa transporter österut- med att jämföra detta med planlagda judeutrotningar är rent nonsens. Snarare skall detta jämföras med de amerikanska försiktighetsåtgärderna mot den japanska minoriteten i USA under krigets år. USA internerade sin japanska befolkning trots att USA inte löpte någon omedelbar risk att ockuperas. 

Likaså negligerar programmet fullständigt de svårigheter de Sovjetiska myndigheterna stod inför hur man skulle behandla alla de fångar som togs av Tyskarna och deras allierade och som vid krigsslutet frigavs. De allra flesta sovjetiska fångar hade vägrat att samarbeta med tyskarna och gick en säker död till mötes i svält , kyla och umbäranden. Men det fanns fångar som föll till föga för hoten och lät sig värvas som angivare, hjälppoliser osv. Trots att de klassificerades som fångar. 

En del av fångarna hade trätt i tysk uniform. I sin bok "Stalingrad" skriver den brittiske författaren Antony Beevor att det fanns mellan 50-70.000 "Hilfsfriwillige" i Stalingradområdet när den Tyska 6:e Armen inringades. Därför var de ryska fångarna vid krigsslutet ingen homogen grupp utan det sovjetiska myndigheterna ville ha reda på vilka som varit förrädare och vilka som stått fast för sitt land. Låt oss återge ett utdrag från Uppsala Nya tidning från den 31 juli 1945 . Där berättar en Rune Lindvall under mellanrubriken "

Spännande resa med 'Ryssquislingar' under särskild bevakning."

" Varje resa var egentligen en lusttur och det är nästan löjligt att behöva gå omkring beväpnad bland alla dessa glada och vänliga människor. En gång kändes det dock tryggt att veta att pistolen låg laddad och klar i sitt hölster. Vi fick nämligen vid en resa med oss ett tjugotal ryssar som i Norge gått tyskarnas ärenden och som nu reste hem - inte till fred och frihet utan till dom och straff. V turades om att ha dem under bevakning i en särskilt avdelad vagn, och här gällde det att ha ögonen med sig. De verkade resignerade men under den lugna ytan glödde oron och en del av dem var helt desperata och tog varje tillfälle i akt att söka undkomma. En av dem hade så när lyckats- han var redan halvvägs ute genomett fönster, innan vi lyckades hejda honom. Det var förresten en av dessa samarbetsmän som för några dagar sedan i Gävle hamn hoppade i sjön och dränkte sig genom att simma under en pråm. " 

I ljuset av denna gigantiska och svåra kamp mellan yttersta reaktion och framsteg kom givetvis även oskyldiga att pekas ut som förrädare,  men att som BBC-serien helt förtiga de svåra frågorna om förräderi och motstånd i fångenskap är att göra våld på sanningen. Vad som var sant 1945 om medlöperi , även i borgerliga tidningar som "Uppsala Nya tidning", skall nu raderas ut ur historiens minne. (Mer om turerna kring de sovjetiska krigsfågarna , se Proletären nr 9 år 2000).

( I hela serien framställs Stalin som en klåpare av gigantiska mått. Samtidigt säger borgare i sitt kommunisthat att Stalin kunde styra vartenda vrå i Sovjetunionen med järnhand. Ibland klåpare för att i andra sammanhang vara övermänniska- borgarna får faktiskt bestämma sig.) Avslutningsvis försöker serien lögnaktigt framställa det som det var antagonistiska motsättningar mellan Zjukov och Stalin under kriget.

Här är Zjukovs egna ord om Stalin . " Stalin var en stor militär ledare och vi följde tilsammans hela militärstrategin under kriget. Under hela kriget tjänstgjorde jag med Stalin. Han ledde, planerade, och gav order över alla fronter, han kände strategin, taktiken och de möjligheter som gavs av sig självt. Han var en stor krigsledare."

I sina memoarer skriver Zjukov " Efter Stalins död har det hävdats, att han egenmäktigt skulle ha fattat de militärstrategiska besluten. Så var det emellertid inte. Jag har redan tidigare berättat , att om högste överbefälhavaren erhöll rapporter som var grundade på sakkunskap, så tog han hänsyn till dem. Jag känner till fall , då Stalin således ändrade uppfattning och avstod från tidigare fattade beslut. Detta gällde , bland annat, frågor om tiden för många operationers inledande."

Det är ingen tillfällighet att den antikommunistiska kampanjen kommer genom "BBC-dokumentärer" . BBC har ett oförtjänt rykte om sig att vara objektiva och "i allmänhetens tjänst". I sin bok "Den dolda dagordningen" skriver John Pilger följande om BBC: " Under fyrtio år satt en överste på ett rum i Bush House, BBC World Services kontor , och skickade namnen på dem som sökte redaktionella arbeten vid BBC till MI5 för'granskning'. Journalister som var kända för att vara självständiga vägrades anställning eftersom de inte ansågs vara 'pålitliga'. Observer avslöjade denna hemliga verksamhet 1985 , och de högre tjänstemännen granskas fortfarande av MI5. Hur som helst var den onödig. Många journalister med höga befattningar i tidningar, radio, och TV är stolta över att anses som 'pålitliga' och de är mottagliga för påverkan och ibland smicker från statens sida utan några formaliserande intriger eller materiella fördelar. "

Att låta brittisk säkerhetstjänst eller personer närstående denna ha kontroll över historieundervisningen till svenska folket är inget annat än en skandal. Men så är Claes Elfsberg och de andra på "Dokument Utifrån" samma andars barn som Pilger beskriver i sin bok. 

Ifrågasätt allt som kommer från BBC och brittisk säkerhetstjänst. 

2001-01-08 
Erik Anderson