Kulturpersonligheten Olof Lagercrantz påpekade redan för åtskilliga år tillbaka att när det svenska etablissemanget vill döpa gator och torg efter namnet Raoul Wallenberg - så är det inte för sympati med några judar utan den viktigaste orsaken är att odla sovjet och rysshatet. I dagarna invigdes ett "Raul Wallenberg monument i Stockholm. En av högtidstalarna var nuvarande kungen

vilken öste lovord över Raoul Wallenbergs insatser för att rädda judar undan nazismen. Det är lätt att göra 55-år senare. Annat var det när Nazityskland stod på höjden av makt och inflytande. På den tiden ville nuvarande kungens släkting Gustav den V sända ett gratulationstelegram till Adolf Hitler för angreppet mot kommunismen och Sovjetunionen. I samband med Sovjetunionens seger flydde massor av baltiska krigsförbrytare och jude utrotare till Sverige .De togs frikostigt om hand för att brukas i den anti kommunistiska kampen. De välkomnades av samma krafter som i dag står i Stockholm och gråter krokodiltårar över Raoul Wallenberg. 

I självaste USA blev Raoul Wallenberg hedersmedborgare på initiativ av Ronald Reagan och Republikanska partiet. Samma Republikanska parti som tog emot tiotusentals krigsförbrytare och antisemiter från östeuropa som stått i Nazitysklands sold. 

Wallenberg en bakgrund:

I samband med de sovjetiska folkens segrar på ostfronten tilltog spänningarna i den det nazityska ledarskiktet . Det fanns krafter som insåg att personen Hitler var en förbrukad kraft och måste röjas undan för att söka separatfred med västmakterna. Inte för en fred på alla fronter utan bara för att koncentrera krafterna i kriget mot kommunismen. En av dessa var adelsmannen von Stauffenberg som med en portföljbomb försökte döda Hitler den 20 juli 1944. Hitler vacklade ut den demolerade byggnaden omskakad - men attentatet hade misslyckats. Komplottens förgreningar till de allierade via de svenska finansmännen Marcus och Jacob Wallenberg nystades upp. En av de sammansvurna var den tyske borgmästaren Karl Gördeler . Så tidigt som i april 1942 uppmanade han Jacob Wallenberg att ta kontakt med Churchill för separatfred med väst. De sammansvurna ville göra sig av med Hitler , som de ansåg, lurats in i ett tvåfrontskrig. Gördeler visste att Churchill fruktade "en total rysk seger" . Jämte adelsmännens hemliga grupp fanns det en tysk underjordisk opposition ledd av kommunister vilken arbetade under de svåraste förhållanden. De tyska kommunisterna visste det mesta om planerna mot Hitler , dess kontakter med väst och kopplingen till finansfamiljen Wallenberg, där Raoul var en släkting. Raouls far var kusin till finansbröderna Jacob och Marcus. 

För Sovjetunionen vilket offrat tiotals miljoner människor i kampen mot nazismen var det av yttersta vikt att den militär politiska fronten mellan Sovjet, England och USA höll ihop. Skulle de tyska adelsmännens tankar på separatfred med väst lyckats hade detta inneburit ett dödligt hot mot sovjetfolken med ett fortsatt gigantiskt lidande som följd.. 

Detta medgav även den borgerlige historikern Gunnar Möllerstedt som redan på åttiotalet skrev en artikel i GP:s söndagsbilaga NU: " Att Wallenbergs namn nämndes i samband med Tysklands försök att kapitulera bara i Väst och att han bevisligen hade samarbetat med SS var enbart det tillräckligt för att ryssarna skulle häkta och döma honom. Lägger man till den bekanta ryska misstänksamheten mot humanitärt arbete- man visste ju hur Folke Bernadotte utnyttjades av Himmler för att få separatfred- då blir bilden av hur NKVD måste ha betraktat Raoul ännu klarare." 

Tidigare i sin artikel " Wallenberg västagent?" konstaterar Möllerstedt " Och faktiskt har UD en gång - just då det var som mest kritiskt i efterforskningarna av Raoul- erkänt att det bedrevs spioneri vid den neutrala svenska beskickningen i Budapest då han var där. Detta finns med i en rapport från UD till Moskva 1953. UD skriver att Raoul inte hade något att göra med en viss Thomsen. 

Thomsen , alias Herman Grossheim, alias flera namn , kunde ryska och var därför anställd som tolk vid beskickningen. Han arbetade med fall som rörde ryska krigsfångar - Sverige hade det diplomatiska uppdraget att vara skyddsmakt åt Sovjet i Ungern. I själva verket var Thomsen tysk spion. Han frågade ut fångarna om militärt viktiga uppgifter. Detta skedde med svenske ambassadören Danielssons vetskap. Thomsen hade till och med av Danielsson fått flera olika pass för att kunna fly när det började brännas. Vid ryssarnas inmarsch i Budapest blev han i alla fall arresterad av NKVD , erkände sitt spioneri men kom trots det så småningom till Sverige. UD betalade ut 20000 kronor till honom för att han snabbt skulle lämna landet och inte gå till pressen med sin historia.

Sedan skrev departementet till Sovjet och vidgick att man sysslat med spioneri vid beskickningen- men att Raoul Wallenberg inte varit inblandad. Hur Moskva upptog en sådan rapport är lätt att räkna ut - den var knappast någon hjälp för Wallenberg. Allt tyder nämligen på att ryssarna i sin hand inte bara hade bevis på att han friköpt judar av Eichmann- en Himmlershejduk som till slut föga bekymrat sig om annat än pengar och flykt." 

I den irrationella nazistiska ideologin och propagandan ingick föreställningen om en hemlig, världsomspännande judisk-sionistisk organisation av finansiell och politisk karaktär. I Stockholm sammanträffade flera gånger den judiske direktören Gilel Stroch med utsända från Nazityskland: - " De trodde att vi var en väldigt mäktig organisation med politiskt inflytande, säger han. Såväl Himmler som Ribbentrop försökte genom oss få kontakt med de allierade och utnyttja kvarlevande judar i lägren för att få lättnader i kriget, till och med en separatfred"

Till en ganska betydelselös judisk organisation som Waadh kom Eichmann med erbjudandet om en miljon judar mot 10000 lastbilar att enbart sättas in på östfronten , som en viktig klausul i överenskommelsen löd. Transaktionen blev inte av men SS hade via Waadh fått en kontaktlänk till den av amerikanarna grundade "War Refugee Board" Krigs flykting byrån på vars initiativ Raoul Wallenberg sändes till Budapest. Den engelska borgarklassen som var bunden med alliansen med Sovjet tog officiellt avstånd från människohandeln via SS. Både via BBC och i the Times. I the Times kunde man läsa samma dag som attentatet mot Hitler inträffade om det tyska erbjudandet att byta en miljon judar mot tio tusen arme lastbilar. "Det är tydligt att ledande tyska kretsar inför hotet av det stundande nederlaget gör allt de kan för att splittra motståndarna. Detta utpressningsbud tycks vara ett fantastiskt försök att utså misstänksamhet bland Tredje Rikets fiender. London har omedelbart låtit Moskva och Washington få tillgång till alla fakta" 

Den engelska borgarklassen som närde hat mot socialismen och Sovjet kunde i sin försvagade position i kriget inte annat än officiellt ta avstånd från alla försök till separatfred. Allt annat hade varit mycket politiskt svårt och rentav riskfyllt även om de hade önskat. Både England och USA önskade sig i krigets förlängning inflytande i Tyskland. Något som de inte var  helt säkra på att få ifall det blev separatfred i väst. Men ledande personer Tyskland visste att alliansen Sovjet , England och USA bestod av väsensskilda klasskrafter. I detta utrymme försökte Nazityskland att manövrera till sig en separatfred med "klassbröderna" i Väst . Det fanns trotsallt mäktiga krafter i Väst  som ville ha denna separatfred för att stoppa kommunismen men kunde inte av ovannämnda maktpolitiska skäl.

Att Sovjetunionens ledning genom de tyska kommunisterna och genom sina egna underrättelsetjänster visste vad som var på gång står utom allt tvivel. Mitt i denna sörja av hemliga förhandlingar om separatfred mellan Nazityskland och västmakterna satt Raoul Wallenberg. Vars diplomatpass hade som referensperson Jacob Wallenberg, kusin till Raouls far och en av de personer som Sovjet visste var mellanhand i nazisternas försök att sluta fred med västmakterna. 

Det finns heller ingen anledning att ifrågasätta den officiella Sovjetiska hållningen att Raoul Wallenberg avled av sjukdom 1947. När Putinregeringen "erkänner" att Raoul Wallenberg togs av daga är det på samma sanningshalt som när Sovjet 1991 "erkände" att Sverige haft rätt angående nedskjutningen 1952 av ett svensk spionplan. Sovjet hade i alla år hävdat att DC3:an befann sig på sovjetiskt territorium när nedskjutningen ägde rum. Händelsens enda ögonvittne , piloten som sköt ned det svenska planet , vidhåller att planet befann sig över Sovjetiskt territorium. Men vad hjälpte det när Sverige 1991 genom regeringen Bildt lovade svenska investeringar i S:t Petersburgområdet för 900 miljoner kronor. Vips var den Sovjetiska pilotens vittnesmål ingenting värt och snabbt som ögat ändrades en historisk bild(t) till en annan. Liksom affären med svenska spionplanet skall man betrakta "sanningar" och "medgivanden" från ryskt håll om Wallenberg som handelsvaror till högstbjudande i utbyte mot ekonomiska förmåner. 
 
 

Erik Anderson
Gislaved 010909