Vänsterskräll i Lettland

Som en följdverkning av det lettiska kommunvalet vilket hölls samtidigt som EU valet står det nu klart att Harmoniskt Center (där Lettlands Socialistiska Parti ingår) som största parti i Riga med 26 av 60 stadsfullmäktigeplatser nu tar borgmästarplatsen. Borgmästare blir den i sammanhanget unge journalisten Nils Usakovs 33 år. Usakovs är ledare för valkoalitionen Harmonisk Center.

För att få en regeringsduglig majoritet i miljonstaden Riga ingick Harmoniskt Center allians med ett icke nationalistiskt lettiskt högerparti PPL/VL som fick 12 platser i Riga. Vice borgmästare blir affärsmannen Ainars Sleses.
Den EU-etablissemanget närstående tankesmedjan ” Nouvelle Europe” i franska Strasbourg skriver i sitt nyhetsbrev att valresultatet skulle ha varit helt omöjligt att tänka sig endast för något år sedan trots att Rigas befolkning till nästan 60 procent består av rysktalande vilka är kritiska mot de lettisknationalistiska partierna.

” Riga består av 42 procent etniska letter och 58 procent rysktalande ( Ryssar, Vitryssar, Ukrainare etc) Men trots dessa siffror så representerar letterna 60 procent av valmanskåren i huvudstaden på grund av att så många rysktalande inte fått lettiskt medborgarskap. Trots denna orättvisa har nu Riga en rysktalande borgmästare.” (Nouvelle Europe17 juni 2009)

Andra analytiker hävdar att en icke obetydlig andel lettiska väljare övergav de högerorienterade nationalistpartierna till förmån för det vänsterorienterade harmonicentret och att valet i ökande grad kännetecknades av klassröstning. Nouvelle Europé tilläger i sin analys att medan de lettisknationalistiska högerpartierna använde sig av paroller som den ”lettiska nationen och kamp mot korruption, så intresserade sig väljarna ( inkluderande etniska letter) för de materiella och sociala frågorna som otvivelaktigt spelade en betydligt större roll i valet.”
Nouvelle Europé fortsätter:
”Dessutom existerar det en växande klyfta i Lettland mellan å ena sidan en medialt dominerande mycket inflytelserik men socialt isolerad del av samhället som kallas ”De blondas parad” och med den en medföljande struktur av högerpartier och icke regerings - anknutna tidningar, NGO: s samt universitet som finansieras av amerikanske finansmannen Soros stiftelse. Tendensen är liberal med en anglosaxisk inriktning som står i motsättning till babouchkas, industri och byggnadsarbetare, taxichaufförer samt vanliga företagare som är mer angelägna att göra affärer med Ryssland.”

Det var i Rigas nord västra och syd östra delar som den sistnämnda kategorin mobiliserades i stor omfattning och där det vänsterorienterade Harmoniskt Centrum fick över 50 procent av rösterna medan det borgerliga ickenationalistiska partiet PPL/VL som Harmoniskt Centrum kommer att dela makten med i Riga gick fram i det mer välbeställda Rigas centrala delar. Harmoniskt Centrum gjorde dessutom ett starkt valresultat i städer som Daugavpils, Jelgava och Rezekne. I den sistnämnda staden kommer Harmoniskt Centrum få 70 procent av platserna i kommunfullmäktige.

Den ekonomiska krisen tillsammans med de diktat som internationella valutafonden och EU satt upp för den lettiska ekonomin kommer att i det närmaste vingklippa det ekonomiska handlinsutrymmet för Rigas och andra kommuners nya kommunalförsamlingar.

Men Harmoni centret kommer dock införa att även ryska jämte lettiska kommer användas som arbetsspråk inom stadsförvaltningen i Riga, om inte formelt så i verkligheten.
Men ifall Harmonicentert misslyckas med att på sikt formalisera ryskan i en stadsförvaltning som handhar 60 procent rysktalande befolkning kan detta i framtiden upplevas som ett svek från de ryska arbetarväljare som i stor grad förde Nils Usakovs till borgmästarposten.
Speciellt äldre rysktalande människor har haft svårt med kontakter med kommunala myndigheter i Lettland.

En andra fråga är huruvida Harmoni centret kan undvika inre spänningar och slitningar när man regerar med ett borgerligt parti i Riga om än ickenationalistiskt.

Trots alla begränsningar och frågetecken inför framtiden så utgör valresultatet i Lettland en knäpp på näsan gentemot de provästliga lettiska nationalistpartierna och deras amerikanska och svenska uppbackare. Att Alfred Rubiks den siste ledaren för det sovjetiska Lettland placerades högst upp på Harmoni Centres EU-lista och blir invald med mycket bred marginal säger lite om de förändrade politiska stämningarna i landet. I samband med östblockets kollaps vände hela arméer av ungdoms och partifunktionärer i Östeuropa kappan efter vinden och i många fall anslöt sig man till rent borgerliga partier av karriärskäl. Men Alfred Rubiks tillhörde aldrig den skaran. ” Många av väljarna respekterar Rubiks som en man av principer och som står upp för det han tror på och är landets enda politiska martyr i modern tid.” säger den politiske kommentatorn Viktor Markarov till tyska radion Deutche Welle.

Erik Anderson
Kommunistiska Partiet