Segregation och utanförskap skapar motsättningar i samhället.

Den senaste tiden har oroligheter pågått i storstädernas förorter. Speciellt har Göteborg, Malmö och Uppsala drabbats. Ungdomar har satt bilar i brand, attackerat polis och brandmän med stenar samt tänt eld på idrottsklubbars lokaler och en fritidsgård. De områden som drabbats förenas i att det sociala utanförskapet är stort, arbetslösheten hög och nedskärningarna många.

Det är en situation som förklarar men absolut inte försvarar den senaste tidens huligandåd. De som kastar stora stenar mot hyggliga brandmän måste lagföras. Att attackera brandmän och andra symboler för samhället må vara ett desperat uttryck för att visa sin utsatthet och uppgivenhet, men det skapar inte fler jobb och är heller ingen lösning på segregation och utanförskap. Tvärtom skapar det större motsättningar i samhället. Även om lilla Gislaved inte drabbats av liknande händelser så har Gislaved i grunden samma storstadsproblem fast i miniatyr. Misshandel, oro och allmänt utanförskap. Krisen gör att alltfler kastas ut i arbetslöshet. De som redan innan krisen var arbetslösa hamnar nu ännu lägre ned på samhällsstegen. Av reportagen från kravallerna i de större städerna har de berörda områdena tidigare drabbats av stängda fritidsgårdar. I det skiljer sig inte Gislaved från storstadsområdena. Här i Gislaved har två av tre fritidsgårdar lagts ner. Visst fick fritidsgården Z vid Lundåkerskolan mer resurser men samtidigt förlorades den lokala anknytningen till bostadsområden vilket fritidsgårdarna i Henja och på Trasten hade.
Som ett svar på den senaste tidens ungdoms oro så måste alla progressiva samlas kring krav på offentliga arbeten åt arbetslösa ungdomar, bortbyggande av trångboddhet där sådan finns och ge ungdomsverksamhet ordentliga resurser. Det är åtminstone nödvändiga steg i rätt riktning.