|
Facklig kritik, med rätta, hörs mot tågbolaget DSB Småland i tisdagens VN.
För många läsare är det en kaotisk läsning, operatörer hit och operatörer dit. Bristfälliga anbudsförfaranden och glädjekalkyler har varit legio allt för att få anbud på trafiken.
Eftersom lägsta anbud vinner uppkommer fenomenet att man lägger rena glädjekalkyler för att sedan när man väl fått trafiken av den upphandlande länstrafiken skall försöka få ordning på ekonomin. Den politiska avregleringslinjen har lett till mängder av operatörer och anbudsförfaranden, där dessutom vinnaren drar sig ur när galoscherna inte passar och när glädjekalkyler i tidigare anbudsgivningar just var glädjekalkyler. Är detta verkligen ett framgångskoncept jämfört med vad det var innan avregleringen? Många frågar sig, och rent av hävdar, hur DSB lyckades dölja förlusterna i Sverige genom att flytta dem till Danmark genom diverse transaktioner som resulterade att den svenska delen av bolaget fick väldigt bra betalt för tjänster de levererade till den danska delen av bolaget medan de betalade mindre för tjänster de köpte av den danska delen av bolaget. Det fanns uppenbarligen en bristande kontroll på vad det danska bolagets svenska grenar borde ha kostat. Trots att avtalet med DSB Småland skulle verka till 2018 kastar man in handduken varvid man skapar oro såväl resenärer som för de 115 anställda. Som vanligt i samband med avregleringsfiaskon, inom skola och sjukvård, är det allmänna, i detta fall Länstrafiken som huvudman, som får gå i och städa upp i röran. Det är dags att se över hela avregleringspolitiken.
Erik Anderson, Gislaved, kommunstyrelseledamot, kommunistiska partiet
|