"Ju hemskare historia desto mer betalt" - så löd en underrubrik om Nordkorea i Göteborgsposten för några år sedan. I en artikel om naturkatastroferna i Nordkorea och den efterföljande nöden så spreds enorma historier om omfattande kannibalism i norra Korea. Historierna påstods härstamma från folk i Nordkorea som vadat över gränsfloden och nu fanns i Kina . Även kineser som rest i Nordkorea hade samma uppgifter till journalister i väst. Den några år gamla artikeln skriver vidare : "En annan nordkorean som smugit över gränsen för att tigga mat, uppger att ett gift par i staden Wonson avrättades i maj. De hade mördat 50 barn och förvarat det saltade människoköttet i en hydda" Sedan fortsätter Jan Arell:s artikel i GP den 2/10 97 "Ju hemskare historia desto mera betalt. Berättelser om Nordkorea skall tas med en nypa salt. I våras avslöjades att både nordkoreanska flyktingar och kineser som bor vid gränsen vid några tillfällen fått betalt av journalister för sina berättelser. Ju hemskare historia desto bättre betalt." I en engelsk propagandafilm om Nordkorea som sändes i TV2 återkom exakt samma uppgifter om omfattande kannibalism där till och med kroppsdelar från döda nordkoreaner såldes öppet på marknader. Borgartidningen GP:s medgivande att "sanningar" och "vittnesmål" från Nordkorea numera reducerats till en simpel vara på den kapitalistiska nyhetsmarknaden är ganska klarläggande . Desto mer sensationella uppgifter någon har att komma med -desto mer pengar. Även andra borgare medger hur program och uttalanden om Nordkorea kommer till. I en artikel om propagandakrig på koreanska halvön i DN 19/7 1997 skriver Hans Erik Rönnow följande: "Den sydkoreanska underättelsetjänsten , KCIA, kontrollerar hårt de avhoppare från Nordkorea som träder fram och berättar om det slutna landet i norr. Och ibland kan man misstänka att KCIA får ut sitt budskap på betydligt mera raffinerade sätt än rivalen. I veckan kunde japanska tidningar rapportera om hur det svältande Nordkorea exporterade majs till japanska kycklinguppfödare. (Och som återgavs helt okritiskt i svenska massmedier utan att möjligheter till tillrättaläggande gavs, Min anm) Men i går uppgav en representant för rederiet att majsen kom från Kina." 

Bland seriösa koreakännare även i väst är det en fullständigt accepterad sanning att det så kallade "Nyhetsflöde" om Nordkorea som tillhandahålls för en bredare publik i väst är filtrerat av den Sydkoreanska säkerhetstjänsten. I sin bok "Koreas Place In the Sun" "Koreas plats i Solen", Norton 1997, skriver koreakännaren Bruce Cumings följande om mediabevakningen av Nordkorea under 90-talet. " Vidare, så accepterade nästan all massmedia, tryckt eller via TV, okritiskt all information om Nordkorea som antagligen hade varit standardretorik för årtionden( och ofta sänds ut för utländsk konsumtion av säkerhetstjänsten i Seoul) och som visade sig vara falsk." I filmen påstods att hjälparbetet inte fungerar alls och att militären lägger beslag på maten . Till stöd för sina påståenden hade filmmakarna letat upp en fransman. Men varför vågar Sveriges tevevision inte berätta om de svenska biståndsarbetare som ger en helt annan bild än den som är filtrerad av säkerhetstjänsterna?

I en artikel på högertidningen Svenska Dagbladets familjesida den 20 oktober 1999 utfrågas den tidigare amiralen och chefen för Sveriges kustflotta Sten Swedlund . Numera arbetar han i chefsposition för internationella Röda korset Jag vill ge läsaren ett längre utdrag ur artikeln som är skriven av Gunilla von Hall: "Det blev två krävande år i en av världens sista kommuniststater, hårt drabbat av naturkatastrofer och fattigdom. I slutet av 80-talet, när handelspartern Sovjetunionen föll samman , började nedgången i Nordkorea. Mellan 1995 och 1997 var det "fritt fall" säger Swedlund.

  a.. När jag kom till Nordkorea återhämtade sig landet från översvämmningar som spolat bort hus och slagit ut jordbruket. Det var första gången landet sökt humanitär hjälp från omvärlden. Uppdraget var därför väldigt känsligt. Bara en handfull internationella hjälporganisationer fanns på plats i Pyongyang.

Men han blev förvånad över hur smidigt arbetet ändå fungerade i det extremt isolerade landet, mycket tack vare väl utvecklade nätverk på landsbygden, förklarar Sten Swedlund. Internationella hjälparbetare hade visserligen begränsad rörelsefrihet. Men det var ändå möjligt att lära känna lokalbefolkningen som stegvis fick förtroende för utlänningarna. Mycket av vad som sägs och skrivs om Nordkorea bygger på förutfattade meningar , tycker Swedlund.

  a.. Jag upplevde en fantastisk social solidaritet mellan människor i Nordkorea. Ingen skor sig på någon annan . I Pyongyang ligger ingen hemma och dör av ensamhet. Även de fattigaste, änkor, barnfamiljer och handikappade delade med sig av maten från Röda Korset. Det finns en omtanke om medmänniskorna i Nordkorea vi kan lära av. 
Men det finns också en allvarlig misär i landet. 16 procent av alla barn och 30 procent av alla spädbarn lider av akut näringsbrist. Sten Swedlund berättar hur man ser barn på gatorna "som verkar vara åtta år och visar sig vara fjorton". 

  a.. Men myndigheterna medger allt oftare att problemen är strukturella, och inte bara följd av naturkatastrofer. Man pratar mer öppet om grundläggande fel i ekonomin och satsar mer på småskaliga industrier."
Ord från en amiral och fd chef för svenska kustflottan.

En annan svensk biståndsarbetare, Kenneth Bergkvist, som arbetat i Nordkorea för den frikyrkliga organisationen "Bröd till Bröder" säger om sina intryck av Nordkorea i TV4 juli -97 att "det var ett fantastiskt vackert land"- och ett folk som sliter mycket hårt och arbetar intensivt för att klara av det här och barn som är skadade av hunger. 20 procent av barnen har första graden av hungerskada, och vi har fått se verkligen lidande barn. Det är bilder som följer med. Överallt odlar man, varenda liten fläck, till och med mellan järnvägsspår odlar man majsplantor. Man bryter ny mark upp mot bergstopparna"

Sedan frågar TV4:s Bosse Lindvall.- "Man har ju talat mycket om Nordkorea och myndigheterna där och hur svårt det är att ge hjälp till ett sånt här land." Kenneth Bergkvist svarade: "Vi har upplevt mycket öppen dörr, myndigheterna har varit väldigt positiva. När vi var och besökte landet fick vi diktera programmet. Man ändrade hela tiden programmet för att vi skulle få våra önskemål tillgodosedda och vi fick se distributionen ända fram och vi är välkomna att fortsätta. Vi har mött stor öppenhet från myndigheterna och har goda relationer."

Ja listan kan göras lång på svenska hjälparbetare vilka arbetat på fältet i Nordkorea och som i sina vittnesmål tillbakavisar alla demoniserings kampanjer mot hjälparbetet. 

Frågan man kan ställa sig varför Nordkorea utsätts för ideologiskt betingade hatkampanjer i västmedierna för en svält orsakad av sju års naturkatastrofer 

För några år sedan läste jag en artikel i den amerikanska tidningen "International Herald Tribune". Artikeln handlade om hur Nordkoreanerna kämpade vidare för att komma ur sin situation.

" Den internationella Röda kors kommittén beräknar att 16% av nordkoreanerna lider av undernäring jämfört med 30 % i Indien. " I Nordkoreas fall är det naturkatastroferna samt bortfallet av Sovjetunionen som orsakat undernäringen medan för Indiens del ,med nästan dubbelt så stor andel av sin befolkning undernärd, så är det de sociala strukturerna och inte missväxt som är orsaken till en 30% undernäring. Men för en svensk borgare är en 30% undernäring i Indien orsakad av sociala strukturer bara ett turistiskt pittoreskt inslag och inget att uppröras över. Undernäring i olika länder och med olika sociala system mäts givetvis i de borgerliga medierna med helt olika måttstockar. Att tro något annat är naivt. 

Innan problemen med sju års naturkatastrofer började fanns i Nordkorea ett bra sjukvårdssystem rapporterar John Gittings i engelska Guardian den 11 maj detta år 2001. " Huvudproblemet är helt enkelt pengar till ett hälsosystem vilket förr fungerade mycket bra, med bättre tillgänglighet till vård än i en del västländer. Nordkorea låg före många asiatiska länder vad gäller omfattningen av färskvatten-nätet, men som nu inte kan underhållas med läckage från rostande ledningar och ingen energi till vattenpumparna." 

Så länge som naturens förhållanden var normala och när folkets Korea hade handelsförbindelser med Sovjetblocket fanns det resurser för en väl fungerande sjukvård i enlighet med socialismens humanitära karaktär. 

I för- annonseringen till filmen sägs att utvecklingen i Nordkorea stått stilla i femtio år Punkt slut. Det vill säga att ingen som helst aktivitet skett efter Koreakriget. Alltså att ingenting någonsin har byggts i norra Korea på 50 år!

Två veckor innan visades en film om en belgisk paralmentarisk grupp som reste omkring i den vackra huvudstaden Pyongyang med dess höga betongbyggnader. 

Ytterligare två veckor innan det programmet sändes en amerikansk reprisserie som behandlade koreakriget och som helt sant rapporterade att nästan inte ett enda hus stod kvar i Pyongyang efter de amerikanska terrorbombningarna femtio år tidigare. Samtidigt kräver borgarna att TV-tittaren skall tro på alla tre uppgifterna samtidigt.

Men för TV:s redaktion gäller väl samma devis som för som för journalistiken om Nordkorea i övrigt" Ju hemskare historia desto bättre betalt." 

18/5-01
Erik Anderson