Fabriken stängs - en epok går i graven 

I Gislaved sade den lokalt kände högerdebattören Bo Ekström följande: "Och svenska folket har vid ett nej till EU ännu fler nedskärningar och ytterligare besparingar att vänta. Jag hade nyligen tillfälle att besöka Gislaved Däck Produktions AB, vars ägare, tyska Continental, har planer på att investera många sköna miljoner i fortsatt utbyggande av fabriken." 

På frågan om däckfabriken har en framtid i Gislaved även efter ett nej till EU svarade verkställande direktören: "Jag har svårt att föreställa mig det." Något för gislavedborna att noga begrunda. 

Propagandan var bluff och några sköna investerings- miljoner blev det inte förutom en ny blandningsavdelning i mitten av 90-talet. I själva verket investerades det bara hälften av vad som anses gängse i en sådan produktionsintensiv verksamhet som däcktillverkning är. 

Gislavedsfabriken blir den femte fabriken i EU-länderna som läggs ner efter Irland, Storbritannien, Belgien och Österrike. 

I själva verket utsattes produktionsanläggningen och dess anställda för en gigantisk utplundring. Närmare en miljard kronor fördes ut ur fabriken till de tyska ägarna medan Gislavedsanläggningen tvingades köpa gamla skrotmaskiner från andra nedlagda verksamheter inom koncernen.
Däckfabriken var extremt lönsam, men vad hjälper det när fabriken ägs av tyska kapitalister och storbanker i skön förening. I storbankernas styrelser sitter ledande tyska politiker som vill roffa åt sig så mycket arbetsplatser som möjligt. I Tyskland ligger arbetslösheten kvar på höga nivåer. Det var sosseregeringen i Tyskland som såg till att den lukrativa vinterdäcksproduktionen rövades bort från Sverige och Gislaved ner till Tyskland även om löneläget där är 20 procent högre än i Sverige. 
Sossarna i Sverige har även de ett tungt ansvar, det var de som för elva år sedan med jubel och klang sålde Däckfabriken från Kooperativa Förbundet till Continental. Redan då varnade KPML(r) i flygblad för en negativ utveckling och bara efter några år så flyttades den framgångsrika utvecklingsavdelningen ner till Hannover. 

Det inträffade är typiskt för ett utlandsägt företag. Först ta över försäljningsorganisationen, sedan utveckling och "knowhow", därefter några års transportsträcka innan stölden och produktionsflytten är ett faktum.

Inte ens namnet Gislaved får stanna kvar på den gamla produktionsorten. Ja, så fräckt är kapitalet att Continentaltillverkade vinter- och sommardäck fortfarande kommer att bära det välrenommerade namnet "Gislaved" på sidan, trots att däcken tillverkas långt från Gislaved. 

Medan Gislaveds vinterdäck rövas ner till Tyskland hamnar sommardäcken i bland annat Portugal, där EU i olika omgångar gick in med stöd på inte mindre än 463 miljoner kronor. 

Via sina medlemsavgifter till EU betalade därmed Gislaveds arbetare för Däckfabrikens nedläggning.
Som lök på laxen ville Continental för allt i världen inte ha någon form av konkurrens. När industrimannen Kjell Nilsson visade intresse för att fortsätta driften på Däckfabriken så höjde Continentalkoncernen ribban för denne bit för bit. 
Kjell Nilsson avkrävdes en kommersiell verksamhetsplan inom loppet av fjorton dagar! Sedan ville inte Continental släppa till några formar till Nilsson. Formar är, som var och en förstår, A och O i all vulkaniseringsverksamhet. 

Formar som skulle ta mellan sex månader och ett år och plocka fram. Rädslan fanns hos Continentalledningen för framtida konkurrens från ny ägare av Gislavedfabriken. Skulle Continentalkoncernens vinterdäcksförsäljning på den nordiska marknaden rasa skulle även dess sommardäck gå samma väg. 

Därför sabotaget mot industrimannen Kjell Nilsson. Som bolag är Continental Gislaved Däck AB medlem i Svenskt Näringsliv som arbetsköparföreningen mumera kallar sig. Till "Svensk Näringsliv" har Gislavedsbolaget betalat in ansenliga summor. Svenskt Näringsliv pratar ständigt i sin propaganda om "fri konkurrens" och "konkurrensutsättning". Men kapitalismens verklighet är en annan och sabotaget mot Kjell Nilssons planer visar på hyckleriet hos Svenskt Näringsliv. 

Oavsett vad man tycker om kapitalisten Kjell Nilsson så är tyskarnas sabotage det som är mest uppseendeväckande. I stället för att avlöna hela besättningen med 180 miljoner kronor under nio månader för att skaffa fram nya formar och därmed hundratals jobb så väljer koncernen att lägga ut 180 miljoner kronor för att bli av med folk.
Det var den reella innebörden i den "sociala plan" för pensioner och avgångsvederlag som framlades under våren. 
Som om dessa skandaler inte vore nog så upphör den femte juli produktionen av miljövänliga däck där de cancerogena högaromatiska oljorna är borttagna. 

Genom ett intensivt och ihållande arbete lyckades de duktiga teknikerna och tjänstemännen på Gislavedsfabriken att applicera icke cancerogena lösningsoljor i däcken. Det var en stor framgång för miljöarbetet. Ett miljöarbete som nu får ett abrupt slut. 

En representant för bolaget uttryckte det cyniskt "Det finns ingen marknadsefterfrågan på miljödäck i Tyskland." Att tro att Continentalkoncernen, som tillverkar 62 miljoner däck om året, skulle bry sig om en svensk marknad med en total omsättning av fyra miljoner däck om året är att hänge sig åt illusioner. 

Regeringen hade, om den hade varit intresserad av miljön, kunnat straffbelägga däck med HA-oljor, men regeringen kryper inför EU-diktaten och är fullkomligt liknöjd att fyra miljoner miljövänliga däck om året ersätts med de miljöfarliga HA-oljedäcken. Men att åka runt i världen och prata på miljökonferenser för skattebetalarnas pengar går mycket bra för den socialdemokratiska ministären. Det hela är beklämmande. 

En kampvillig och enig arbetarklass, fri från förlamande socialdemokratiskt tänkande hade omedelbart lagt ner all produktion den dagen beslutet om nedläggning kom. Därmed hade koncernen inte lyckats få fram ett endaste vinterdäck från Gislavedfabriken inför kommande vintersäsong, och försäljningen överlag hade lidit allvarlig skada för de tyska kapitalisterna. Det hade blivit ett mycket tungt påtryckningsmedel. 

Detta är fakta som varje arbetare måste ta i begrundande. Nu fick de tyska utsugarna sju månaders vinterdäcksproduktion . 

Reformism och socialdemokrati har en förlamande inverkan på arbetarklassen och kampen för jobben. Nu måste i rättvisans namn sägas att Gislaveds arbetare förde mycket mer "liv och väsen" än vad som är fallet på andra orter där den fullständiga passiviteten följt nedläggningsbesluten. Den aktivitet som trots allt utvecklades skall Gislavedsarbetarna ha all heder av.
Men hade inte KPML(r) haft en organisation på fabriken hade många protestaktioner inte blivit av. Exempelvis demonstrationen till Stockholm och uppvaktningen till Rosengren. 
Medan förbundspampen för Industrifacket, Leif Olsson, med rekordfart åkte ner från Stockholm för att avstyra alla tankar på Stockholmsdemonstration i samband med ett fackmöte så agerade KPML(r):s organisation på fabriken för att rikta kraven direkt mot regeringen. Leif Olsson lyckades uppskjuta stockholmsresan men inte att förhindra den. Dagen innan Stockholmsdemonstrationen går samme Olsson ut i insändare och berömmer Gislavedsarbetarnas Stockholmsdemonstration! 

Fram till årsskiftet kommer Gislaved att mista 700 arbetsplatser. En del däckarbetare har fått nya jobb, en del riktiga jobb, andra på bemanningsföretag, samtidigt som framtiden är oviss för hundratals andra. 

De som redan från början är långtidsarbetslösa pressas tillbaka in i evig arbetslöshet längst bak i kön. Däckfabrikens nedläggning påverkar även de evigt arbetslösa till en än hopplösare situation. 

Trycket mot regeringen måste vidmakthållas så att dessa inte kommer undan sitt ansvar för sin nyliberala EU-politik. Kraven på statliga initiativ för Gislaved måste drivas även framöver.

3 juli 2002