Näringsminister Björn Rosengren går i Expressen måndag 7 januari till hårt angrepp mot Continentals tyska ledning för att de plundrat och beslutat stänga däckfabriken i Svenska Gislaved. 
Rosengren skräder inte orden: 

"Varför fick inte Gislaved behålla de stora vinsterna under 1990-talet till satsningar", frågar näringsministern och svarar själv att han fått "intrycket att Continental av andra skäl än strikt företagsekonomiska redan tidigt bestämt sig för att inte ha kvar produktionen i Gislaved." 

Driv produktionen vidare
Längre fram i artikeln skriver regeringens ansvarige minister att informationen "tyder på att det mycket väl går att driva en lönsam däcktillverkning i Gislaved" Rosengrens slutsats är att Continentals ledning ska riva upp nedläggningsbeslutet och antingen driva företaget vidare eller sälja det till någon som är beredd att "driva produktionen vidare.". 

Proletären har fått en kommentar från gummiarbetare Erik Andersson, KPML(r):are, sedan 1970 anställd på Gislaved Däck och verksam som fritidspolitiker i Gislaveds kommunstyrelse 

- Det är en stor framgång för oss arbetare att Björn Rosengren tar upp frågan och tvingas medge att det är tysk politik som styrt beslutet om nedläggning, säger en glad och kamplysten Erik Andersson i telefon. 

Bryt med EU-politiken
Borde han som minister då inte ta tillfället att själv bedriva gammal hederlig svensk sysselsättningspolitik?
- Absolut. Rosengren försöker bolla över bollen till tyskarna utan att ta eget ansvar. Jag menar att nu måste Sveriges regering agera för våra jobb, ett krav som vi i KPML(r) förde fram före jul så snart vi fick besked om tyskarnas nedläggningsbeslut. 

Vad bör Rosengren då göra?
- Att på det kraftfullaste sätta tryck på Continentals ledning och på tyska politiker, de har ju en sosseregering liksom vi. Dessutom har Sverige en mycket omfattande import från Tyskland. Sverige kan alltså agera kraftfullt för att tvinga direktörerna på Continental att ompröva sitt beslut och garantera fortsatt drift i Gislaved. 

- Sveriges regering måste bryta med den antinationella EU-politiken som stadgar att nationella politiska krav inte får hindra kapitalets frihet. Det måste bli följden när Rosengren medger vad vi i KPML(r) hävdat från början, att beslutet grundas på tysk inrikespolitik. Nu klarnar den bilden. 

Tysk diskussion
Hur menar du?
­ Det politiska sambandet stod klart samma decembermåndag som nedläggningsbeslutet gavs. Vi anställda på Gislaved däck fick vänta en halvtimme efter utsatt tid på beskedet och då sades det att orsaken var att det pågick politiska förhandlingar. 

- Vi arbetare trodde då att det var Sveriges regering som dryftade frågorna, men det var uppenbarligen en tysk diskussion. 

Vad blir din slutsats av detta klarläggande?
- Om tyskarna vägrar att fortsätta driften är det upp till Sveriges regering att vidta mycket konkreta åtgärder. Då ska företaget sättas i kvarstad och förklaras i konkurs. Staten ska ta över driften och kräva tillbaka varje krona från Gislavedsfabriken som de tyska ägarna under mycket dubiösa omständigheter har fört ut ur landet. Allt ska tillbaka. 

- I detta sammanhang vill jag säga hur viktigt det var att Gislavedsfabrikens arbetare på de fackliga informationsträffarna antog resolutionen som direkt riktade sig till Björn Rosengren och regeringen med krav på agera. 

­ Nu när Rosengren erkänt att nedläggningen är en politisk fråga, då måste han också agera politiskt och tvinga fram fortsatt drift. 

Lars Rothelius
Proletären nr. 1-2 -02