Folkpartisten Lars Olsson och attentatet mot Norrskensflamman... gamla
vålnader går igen.
Häromdagen tänkte jag på den fanatiske insändarskribenten,
folkpartisten och militärhistoriskt enkelspårige Lars Olsson.
När man under åren läst hans hätska antikommunistiska
artiklar och insändare, så inger dessa i all sin plattitydaktighet
en viss känsla av olust. Att med sådan ihållande frenesi
hata oss kommunister måste väl stå för något?
Vad var det då som fick mig att tänka på Lars Olsson
häromsistens? Jo, det var när jag läste några minnesord
om högerns illdåd mot den kommunistiska rörelsen under
kriget. Natten mot den 3 mars 1940 sprängdes tidningen Norrskensflamman
i luften. Den var inrymd i en fastighet som låg vid Kungsgatan i
centrala Luleå. I fastigheten fanns förutom tryckeri, redaktion
och expedition även bostäder. Fem människor omkom vid attentatet,
varav två barn.
Det var inte vilka som helst som låg bakom mordbranden. Det var
högt uppsatta personer i samhället, med nazistiska sympatier.
Det var en polischef, en stadsfiskal, en journalist på Norrbottens-Kuriren,
en kapten i svenska armén samt tre fänrikar.
Trots att mördarna försökte att lägga ut en mängd
villospår, så lyckades man fånga in de ansvariga för
attentatet. Men tidsepoken var väldigt högersinnad och nazistvänlig,
så domarna blev milda. Ingen dömdes för mordbrand, utan
för grov skadegörelse. Straffen blev mellan 2 till 7 år,
men redan 1944 benådades alla.
Tiden präglades av en antikommunistisk hets, som måste göra
Lars Olsson grön av avund. Vi har ju kunnat läsa oss till hur
euforisk Lars Olsson känner sig inför den här tidens krig
i Finland, där Mannerheim slogs sida vid sida med nazistiska trupper
mot Sovjetunionen. Frivilligkårer bildades för att skicka svenska
frivilliga för att strida mot Sovjet. Stora delar av den svenska
överklassen var nazianstruken och kommunisterna stämplades som
landsförrädare. I Sverige internerades kommunister och andra
radikala i olika läger, varav Storsien kanske var det mest kända
fånglägret. Överallt i världen slogs kommunisterna
mot fascismen, men i Sverige satte man antifascister i läger med
nazisterna inpå knuten i Danmark och Norge.
Visst är det märkligt. Man läser några minnesord
om vad högerfolk och militarister var beredda att utföra av
illdåd mot kommunister för ett antal decennier sedan, och kommer
osökt att tänka på Lars Olsson. Nog är det olustigt.
Men talande.
Curt Vang
Kommunfullmäktigeledamot för Kommunistiska Partiet
|